208
översättningen god. Den fullsatta salongen mottog stycket med mycket bifall liksom alla sina favoriter, högljuddast Lars Hjortsberg, som alldeles mästerligt spelade den äldre Figaro. Äfven de öfriga utförde sina roller särdeles förtjänstfullt, Åbergsson och Sara Strömstedt grefven och grefvinnan, Karolina Åbergsson Susanna, Torsslow Cherubin, Sevelin poeten, Kerstin Fagerberg Inez och Cedervall Torrijio. Till efterpjäs gafs den lilla roliga enaktaren ”Marton och Frontin” där Sevelin och Charlotte Erikson som förut höllo publikens munterhet vid makt.
Operan ”Vestalen”, som ej varit gifven på ett par år, återupptogs på fru Sevelins recett den 9 december och gafs ånyo den 14 december, då konungen och drottningen samt kronprinsparet för första gången efter bajerske konungens död voro på spektakel. Publiken gaf med höga bifallsrop och folksången tillkänna sin glädje öfver att åter få se hela den kungliga familjen församlad i stora logen, och var så högtidligt stämd, att ej ens en katt, som i andra akten smög sig in i Vestas tempel, kunde förleda den att brista ut i de annars vid dylika tillfällen sedvanliga applåderna.
Måndagen den 18 december uppträdde Lindman för första gången efter den opasslighet han ådrog sig vid Arsenalsteaterns brand och mottogs med bravorop och handklappningar. En repris af ”Den okände sonen” uppfördes den aftonen, och efter sista ridåfallet gjordes det första försöket på vår teater att ropa in en skådespelare i det man skrek på Lindman. På grund af sin nyhet misslyckades det emellertid och höll i stället på att förorsaka panik, emedan
