Sida:Personne Svenska teatern 4.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

250

Så länge den kungliga skådebanans chef tillhörde den intimare hofkretsen, inträffade ofta nog, att de små dramatiska stycken, hvilka försöktes inom den senare, efteråt kommo till uppförande på den offentliga scenen, liksom dennas artister ej sällan med sina operetter uppträdde på slottsteatern. Under de första åren af Lagerbielkes direktorat var detta ännu fallet, och därigenom fortlefde inom dessa tongifvande kretsar intresset för den Kungliga teatern, hvilket var af stor betydelse för dess fortfarande bestånd. Vi skola därför kasta en hastig blick på societetens teatraliska förströelser äfven under denna tid.

Den 21 mars 1824 gafs hos den ryske generalen grefve van Suchtelen ett societetsspektakel, hvarvid man uppförde ”Shakspeare amoureux”, comédie en un acte d’Alexandre Duval. Shakspeare spelades af ryske legationsrådet mr Alexis de Bodisco, Clarence af öfverstinnan Matilda Montgomery och Anna af friherrinnan Lagerbielke, född Rosensvärd, gift med konteramiralen Johan Lagerbielke. ”Jag har knappt sett ett vackrare utförande”, säger lord Bloomfield i sina memoarer om återgifvandet af detta stycke, som påföljande år väckte så mycket uppseende på den kungliga scenen. Därefter gafs ”Défiance et malice” af grefve Löwenhielm och m:me van Brienen, född Peyron, gift med ryske generalkonsuln, och äfven dessa personer fingo af den förtjuste lorden betyget ”också utmärkta”. Med anledning af den lycka detta spektakel gjorde, förnyades detsamma den 25 april, då de kungliga, med undantag af prinsessan Sofia, voro där jämte hela corps diplomatique. ”Shakspeare amoureux” utfördes af samma personer som