fortfor, till dess det lyckades hennes man att leda in samtalet på ett annat ämne.
Marianne Ehrenström, den svenska m:me de Staël såsom hon i Leopolds aftoncirklar af sina beundrare kallades, var en särdeles spirituell dam med lifligt skaplynne. Hon var född 1773 i Zweibrücken, men kom redan 1777 till Stralsund, där hennes far, sedermera generallöjtnanten Johan Frans Pollett, blifvit kommendant, och hade den turen att under sin omsorgsfulla uppfostran få åtnjuta handledning af de utmärktaste mästare i sång, musik, deklamation, dans, teckning och målning. Då Monvel 1787 reste från Stockholm (se del I, sid. [[stna|1|197}}), insjuknade han i Stralsund i gastrisk feber och under sin konvalescens lärde han Marianne deklamera. Efter sex veckors studium spelade hon Zayre på en fest i hemmet. Äfven Karsten låg där i sex veckor för motvind och gaf henne sånglektioner flera timmar om dagen. På samma sätt fick hon undervisning af Karolina Müller, Sergell, Vogler, Deland, Limnell, Belanger m. fl. Vid aderton års ålder blef hon hoffröken hos änkedrottningen, och efter att en afton ha sjungit på hofvet var hon själfskrifven vid alla fester, spektakler, tableaux vivants och dylikt, som gåfvos därstädes. Hennes lifliga, litet öfverspända sinne tog helt naturligt intryck af den tidens lätta seder. Så skrifver hon t. ex. 1793 från sin kammare på Stockholms slott till sin morbror, som nyss fått en son: ”Je vous fait mon compliment sur la ressemblance qui regne entre vout et votre fils, c’est un avantage auquel les pères d’ici renoncent. Les nouveaux nés ont toujours un faux air des amis de la
