ung flicka. För öfrigt äro de hvarken verkliga män eller kvinnor, utan allesamman mannekänger och marionetter. Men dessa mannekänger och dessa marionetter skötas på ett beundransvärdt sätt af en mycket skicklig och tillräckligt osynlig hand; de komma in och gå ut fullkomligt riktigt, och utan att själfva lefva tyckas de likväl göra det genom de behändigt anordnade scenerna, omväxlingen i åtbörder och ställningar och det öfverlägsna användandet af välberäknade öfverraskningar. Scribes pjäser äro mycket bra gjorda, mycket bättre än Molières, det har man kunnat säga, utan att beskyllas för öfverdrift eller försmädelse. De äro roande; de trötta aldrig; de gå rakt på målet genom oändliga krokvägar, hvilket kan gälla för en trollkonstens triumf; författaren är oöfverträfflig i att sammanknyta och trassla ihop en intrig, att fördubbla eller tredubbla knuten, att komma åskådaren att frukta, det man aldrig skall komma ur svårigheterna, och så, när ögonblicket är inne, låter han liksom vissa taskspelare genom ett kvickt handgrepp knutarna lösas, och pjäsen är slut.” Scribe blef 1834 medlem af Franska akademien och dog den 20 februari 1861.
⁎
Kanske var det för att trösta Leopold för Hammarskölds sårande och nedsättande karakteristik af honom 1819 och för anfallen i ”Markalls sömnlösa nätter”, hvilka utanför den fosforistiska kretsen ansågos skamlösa, eller var det måhända för att ge ett
4 — Svenska teatern IV.
