66
erbjuder han henne sin hand, men utan att ana hans afsikter och endast ledd af sin motvilja för honom, flyr hon och upptages under namn af Henriette hos en fru de Senanges nära Lausanne. Denna blir icke blott hennes välgörarinna, utan, då hennes son förälskar sig i Thérèse, som besvarar hans böjelse, trotsar hon fördomen, mer mån om sin sons lycka än om världens omdöme, och besluter upptaga den föräldralösa till sin sonhustru samt bestämmer dagen för det unga parets förlofning. Här börjas pjäsen.
Thérèse kan ej mottaga den lycka, som erbjudes henne, emedan upptäckten af hennes namn och missöde skulle hölja hennes tillbedjare och hans mor med sorg och vanära. Utan att yppa sin grufliga hemlighet besluter hon att fly det gästvänliga hemmet, och den vördnadsvärde kyrkoherden Egerthon, åt hvilken hon förtror sig, styrker henne i detta beslut. Valters plötsliga ankomst tillintetgör emellertid det frivilliga verkställandet däraf. Då Thérèses rätta namn blir kändt, förskjutes hon af fru de Senanges och ankommer om natten till en af dennas förpaktare, som mottager och härbärgerar henne. Äfven här förföljes hon af Valter. Förtviflan ger henne nu mod. Hon hotar att anropa lagarnas beskydd emot honom och att begära en ny undersökning. Han vill förmå henne att följa honom, och då hon nekar, ärnar han mörda henne, men afhålles af ett buller, som höres, och af Thérèses löfte att förtiga hans vistande där. Fru de Senanges anländer jämte sin son och tager nattkvarter på detta gods, emedan ovädret hindrar henne fortsätta resan till Lausanne. Efter ett samtal med sonen, som hon råder
