Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
105

professor Lindskog, synes framgå af ett yttrande, som Ibsen själf en gång fällt. I denna scen med Kroll störtar allting samman för henne. ”Det är dramats höjdpunkt, det är denna fasansfulla upptäckt, som drifver Rebecka fram till bekännelsen och till katastrofen”.

*

Finanserna befunno sig vid spelårets slut i ett allt annat än glädjande tillstånd. Den lilla behållningen från föregående år hade förvandlat sig till en brist af icke mindre än tiotusen rdr bko. Orsakerna härtill förklarade Puke i sitt till konungen ingifna memorial bero på förhöjningar i löneförmånerna och ökade omkostnader för kostymer och inventarier. ”Aflöningsstaten har stigit — säger han — och skall än ytterligare göra det, så länge direktionen icke kan afsluta kontrakt på längre tid med artisterna; hvar och en, som finner sig nödvändig, begagnar sig däraf för att med hvarje år uppdrifva sina villkor, utan att fästa afseende däruppå, att inkomsterna icke ökas i jämförelse mot utgifterna”. Dessutom klagar han öfver, att han under pågående riksdag icke kunnat ge några maskerader, emedan landtmarskalken disponerade öfver en del af de därför erforderliga lokalerna i operahuset. Två maskerader, ehuru gifna så sent som i april lämnade en behållning af tvåtusen rdr bko. Åtta maskerader under vintern hade sålunda med säkerhet täckt bela balansen.

Operabyggnaden blef under sommaren till det