Sida:Personne Svenska teatern 5.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
105

professor Lindskog, synes framgå af ett yttrande, som Ibsen själf en gång fällt. I denna scen med Kroll störtar allting samman för henne. ”Det är dramats höjdpunkt, det är denna fasansfulla upptäckt, som drifver Rebecka fram till bekännelsen och till katastrofen”.

*

Finanserna befunno sig vid spelårets slut i ett allt annat än glädjande tillstånd. Den lilla behållningen från föregående år hade förvandlat sig till en brist af icke mindre än tiotusen rdr bko. Orsakerna härtill förklarade Puke i sitt till konungen ingifna memorial bero på förhöjningar i löneförmånerna och ökade omkostnader för kostymer och inventarier. ”Aflöningsstaten har stigit — säger han — och skall än ytterligare göra det, så länge direktionen icke kan afsluta kontrakt på längre tid med artisterna; hvar och en, som finner sig nödvändig, begagnar sig däraf för att med hvarje år uppdrifva sina villkor, utan att fästa afseende däruppå, att inkomsterna icke ökas i jämförelse mot utgifterna”. Dessutom klagar han öfver, att han under pågående riksdag icke kunnat ge några maskerader, emedan landtmarskalken disponerade öfver en del af de därför erforderliga lokalerna i operahuset. Två maskerader, ehuru gifna så sent som i april lämnade en behållning af tvåtusen rdr bko. Åtta maskerader under vintern hade sålunda med säkerhet täckt bela balansen.

Operabyggnaden blef under sommaren till det