Lottandelar, som aldrig existerat vid Kungliga operateatern, men hvilka kvarstodo som en lämning från den upplösta Kungliga dramatiska teatern, ansåg jag skadliga.
Min fasta öfvertygelse är, att om jag år 1828 fått sätta Kungliga teatern i det skick och den ordning jag åsyftade, hade jag nu kunnat framlägga en berättelse, hvad finanserna beträffar, alldeles motsatt emot den jag afgifvit.
Bättre vilja än min att befrämja Kungliga teaterns bestånd och fördel kan icke finnas. Bättre förmåga finnes visserligen, men kanske hade äfven denna fått vika för ett motstånd sådant som det jag erfarit.”
⁎
Den Kungliga teaterns styresman efter grefve Karl Puke blef Bernhard von Beskow. Han var född den 22 april 1796 och son till den från Pommern hit inflyttade rike bruksägaren och grosshandlaren Bernhard Beskow. Redan som barn erhöll han till lärare skalden Johan Magnus Stiernstolpe, hvilken utöfvade ett stort inflytande på hans utveckling, och den omsorgsfullaste uppfostran fulländade hvad naturen och lyckan slösat på honom. Med skäl kunde man säga, att intet mänskligt var honom främmande. Han var skald, målare, sångare, pianist, deklamatör, världsman, akademiker, minnestecknare, häfdaforskare, formfulländad mästare i språkets behandling, ”poeternas hofmarskalk och hofmarskalkarnas poet”, såsom Dahlgren benämnt honom, ”den
