finheten af denna karaktärsmålning — säger en dåtida kritiker och Leopoldsbeundrare — är ett problem, som det ännu återstår för en scenisk artist att lösa”.
Beskows dramatiska repertoar vårterminen 1831 upptog utom de redan nämnda styckena: ”Siri Brahe”, ”Herman von Unna”, ”Axel och Valborg”, ”Hamlet”, ”Den girige”, ”Falkland”, ”Skulden”, ”Grefven af Walltron”, ”Jenny Mortimer”, ”Polska grufvan”, ”Juden”, ”De båda Figaro”, ”Bröderna Philibert”, ”Den förställda enfaldigheten”, ”Passionen och förnuftet”, samt Kotzebues ”Grefvarna Klingsberg”, ”Carolus magnus”, ”Eldprofvet” och ”Testamentet” jämte åtskilliga enaktare såsom ”Kapten Puff”, ”Shakspeare kär”, ”Ondsinta hustrun”, ”Comedien impromptu”, m. fl., för hvilka pjäser jag förut i dessa anteckningar redogjort. Det var således, jämte ett par bestående mästerverk, för sin tid väl skrifna och af publiken gärna sedda stycken, hvilka då kommo till förnyadt utförande. Ett enda kunde man med skäl önskat borta från spellistan nämligen den rysliga dramen ”Victor eller Skogsbarnet”. Till Beskows ursäkt må anföras, att pjäsen den 3 juni gafs såsom recett för Lindman, hvilken själf anhållit om den, emedan dess röfvarscener, strider, tornerspel och baletter ständigt utöfvat en stark dragningskraft på publiken.
Vid reprisen den 18 mars af enaktsdramen ”Testamentet” hade Johannas roll anförtrotts åt den tioåriga eleven Jenny Lind, hvilkens namn för första gången synts på affischen den 29 november 1830, då hon utförde Angelas roll i ”Polska grufvan”. Hennes stora anlag uppmärksammades här af kritiken,
