14
sin hätske motståndare behandlade han för öfrigt ganska illa både i sin satir "Le pauvre diable" och i många giftiga epigram, af hvilka det mest bekanta torde vara följande:
"L'autre jour, au fond d'un vallon,
un serpent mordit Jean Fréron.
Que pensez-vous qu'il arriva?
Ce fut le serpent qui creva!"
Pjäsen är en af författarens obetydligaste scenskapelser, ehuru den för sin tid (1760) hade ett visst värde såsom ett af de första försöken i dramgenren. Under de oroligheter i Skottland, som förorsakades af pretendentens uppträdande därstädes, hade en af hans anhängare, lord Monrose, blifvit genom sin fiende lord Murrays intriger förklarad fågelfri och nödgats öfverge sitt land och sin familj. Tretton år därefter återkommer han okänd till London för att hämnas på sin förföljare genom att döda dennes efterlefvande son. Oförmodadt återfinner han sin dotter Lindane, den enda kvarvarande af hans familj, som i stor fattigdom lefver hos en hederlig kaffehusvärd och till råga på allt älskar hans fiende Murray. Emellertid blir det orsaken till Monroses lycka, ty den unge mannen godtgör sin faders orättvisor, utverkar nåd för Monrose, återinsätter honom i hans forna förhållanden, och pjäsen slutar med en försonings- och förlofningsscen. Monrose återgafs förträffligt af Åbergsson liksom hans dotter af Charlotte Erikson och Murray af Torsslow. Åtskilliga andra personer förekomma i stycket såsom en
