128
med villkor att han skulle låta händelsen försiggå på tysk botten och icke förlägga den till Spanien eller Grekland. En god vän till Schiller gjorde honom uppmärksam på historien, och af den där tidningsartikeln sammansatte Schiller detta sitt första teaterstycke, då han som studerande vistades vid Karlsskolan i Stuttgart. 1782 i Mannheim fick omsider stycket sin premiär, och i ett samtida blad yttrades om författaren, att ”skulle vi någonsin kunna vänta oss en tysk Shakspere, så är det denne, som skall varda det”. Bland de spelande utmärkte sig i synnerhet Iffland som Frans Moor, och Schiller förutsade i sitt anonyma bedömande af pjäsen, att ”i denne unge man får Tyskland en mästare”, en spådom hvars riktighet teaterhistorien bekräftat. — Märkligt att omtala blef skådespelet redan så tidigt som kring sekelskiftet gifvet i Kristiania och det dessutom på tyska. Det var officerarna vid norska jägarkåren, som först kommo på den tanken att uppföra pjäsen, och alldenstund flera af dem talade tyska och svårigheten att få en duglig öfversättning icke var ringa, bestämde man sig för att ge ”Die Räuber” på originalspråket. Det förträffliga sätt på hvilket detta genomfördes blef den kraftigaste anledningen till instiftandet af det inemot fyrtio år verksamma Dramatiske Selskab, hvilket i sin ordning banade väg för den offentliga teater, som upprättades i Kristiania ett tiotal år efter sedan Norge blifvit skildt från Danmark. Ungefär samtidigt som ”Röfvarbandet” togs upp på vår kungliga scen, försvann det från den kungliga danska, där det gifvits inalles sju gånger efter första uppförandet 1823. — I Stockholm hade
