170
Åtta af Kungliga teaterns artister hade begagnat sig af ferierna för att under Torsslows ledning där gifva en serie representationer med början 27 juli. Redan 1 augusti befallde vederbörande dem att upphöra därmed och inställa aftonens annonserade spektakel ”Falkland eller Samvetet”. Kort därpå afreste hela truppen hufvudstupa till Jönköping, dit de ankommo 4 augusti på aftonen. En af deltagarna, Anders Collberg, hade emellertid redan blifvit angripen af farsoten och dog därstädes 8 augusti. Det var en oerhördt svår förlust för Kungliga teatern, emedan man hoppats, att just han skulle kunna fylla det tomrum, som inom personalen uppstått genom Torsslows otjänstbarhet. Epidemien fördes af Collberg till Jönköping och spred sig liksom en hvirfvelvind i denna stad och blef i högsta grad elakartad. Hvar femte person omkom. 19 augusti hade man den hemska gästen i Stockholm, där den likaledes med stor snabbhet utbredde sig. Väderleken var också särdeles gynnsam för den, temperaturen ovanligt hög ända till 37° Celsius, luften kvaf och stilla, ingen vindfläkt, ingen regndroppe på flera veckor. Gräsmattorna brunbrändes, trädens löfverk svartnade och fåglarna tystnade. Himlen var liksom öfverdragen med ett tunt flor af rök, genom hvilket solen lyste matt och liknade en rödgul måne. Under fyra veckor fortgick epidemien i ständigt stigande, hvarefter den småningom aftog. Den hade då hunnit skörda 3,200 offer, hvilket var rätt betydligt, då invånarantalet den tiden ej var högre än omkring åttitusen. Esaias Tegnér, som vistades i hufvudstaden under riksdagen, skref hem i början af augusti med bitter ironi:
