Fyra dagar därefter på konungens namnsdag gafs ånyo ”Felsheims husar”, då Emilie Högquist spelade den muntre pågen, hvilket hon gjorde särdeles väl. Redan på Sara Torsslows recett hade Lars Kinmanson fått öfvertaga Hjortsbergs glansroll kung Fredrik II, med hvilken vanskliga uppgift han ganska tillfredsställande gick i land. Den andra pagerollen innehades af Sofia Milén, medan Charlotte Ficker ärft Matildas roll efter Elise Frösslind. Därefter uppfördes Anders Selinders omväxlande och underhållande balett ”Ett maskeraddivertissement”, som haft sin premiär 10 december och var en af hans mest lyckade skapelser. Den var i flera enskildheter hämtad från Aubers opera ”Gustave III ou Le bal masqué” och ackompanjerades af dess musik. Under Selinders ledning hade baletten fått nytt lif och stod just då relativt taget högre än någon af de öfriga staterna inom teatern. Efter spektaklets slut begärdes och sjöngs folksången, hvilket äfven var fallet på konungens födelsedag 26 januari.
Den representation, som ådrog sig den största uppmärksamheten under hela spelåret, var utan gensägelse Lars Hjortsbergs afskedsrecett 14 februari 1835, till hvilken alla biljetterna voro slutsålda flera dagar i förväg. ”Tartuffe” gafs med recettagaren i sin gamla glansroll Orgon och med Almlöf i titelrollen. De öfriga hufvudrollerna voro nybesatta. Gustafva Lindman spelade Elmire, Fanny Westerdahl Marianne, Malla Höök Dorine, Hessler Damis och Karl Hjortsberg Valère. Därefter uppfördes ”Nya garnison” med Lars Hjortsberg som Briquet. Sedan ridån fallit efter den senare pjäsen, hördes
