Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/244

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

228

Blanches omdöme, och utförandet hjälpte icke upp saken, men den välvilliga stämningen fortfor dock, Stjernström mottogs med handklappningar, och Ahlströms körer rönte äfven bevis på publikens bifall. Agne, Uppsalas öfverkonung, framställdes af en svåger till August Blanche vid namn Isberg, en lång, ståtlig karl, som förut varit anställd vid ett af de skånska kavalleriregementena, men därjämte idkat skomakeri och tillverkat cigarrer, samt slutligen genom svågerns bemedling fått en inspektorsbefattning vid inrikes tullbevakningen och, då den upphörde, pensionerades för sin återstående lifstid. Om hans Agne yttrar Allehanda, att det var ”en ledsam figur, som vandrar omkring och slutligen blifver hängd långt senare än troligen de flesta åskådare önskat”. Efter tragedien kom Onkel Adams enaktskomedi ”Pröfningen” med kupletter, till hvilka Söderman skrifvit musiken, och ofvanpå alltsammans sjöng Henriette Widerberg en visa, hvarefter under de lifligaste hurrarop och applåder inträdde på scenen, omringad af hela truppen, en liten blyg man, öfverväldigad af tacksamhet och lycka, och som i denna ögonblickets hänförda stämning njöt belöningen för allt hvad han under åratal lidit och kämpat, innan han ändtligen nått sitt mål. — Spektaklet slutade icke förrän en kvart efter tolf, hvarefter Lindeberg på själfva scenen anordnat en fest för de till invigningen inbjudna och hela personalen, hvarunder värden hyllades med jublande tal, sång och versifierade skålar såsom de fosterländska sånggudinnornas ädle frihetskämpe.

Sedan den första nyfikenheten var stillad, svalnade