Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

20

tycktes utgöra en formlig liga, om söndagarna och abonnemangsonsdagarna köpte upp tredje och fjärde radens biljetter, hvarpå de i stora förstugan åt Gustaf Adolfs torg omringade den biljettköpande allmänheten och erbjödo dessa inträdeskort till köps med 50 % förhöjning. Ville man icke köpa af dem, öfverföllo de en med okvädingsord och skuffningar. Teaterdirektionen försökte hösten 1834 förhindra detta obehöriga biljettmångleri, men det orsakade endast ytterligare oordningar och våldsamheter, hvarför i medio af december anmälan gjordes till öfverståthållarämbetet. Detta förklarade sig allenast äga rätt att öfvervaka ordning och skick inom teaterhuset och lofvade göra detta. Denna polisens tillsyn måtte emellertid icke varit effektiv eller råkat i glömska, ty på nyåret 1836 klaga flera insändare i pressen öfver den mängd af pojklymlar, som förföljt dem med utbjudande af entrébiljetter och förfördelat dem, då de icke velat inlåta sig med dessa slynglar. På direktionens förnyade anmälan utfärdades då en kungörelse 6 februari 1837, hvari stadgades ett vite af 3 rdr 16 sk. bko för olofligt försäljande af teaterbiljetter inom själfva operahuset dess förstugor och portar. Men ingenting hjälpte. I januari 1838, då tillströmningen till teatern tillfälligtvis blef större än den varit på länge, klagades ånyo i Dagligt Allehanda öfver dessa månglare, som om morgnarna, när biljettluckan öppnades, knuffade undan andra köpare och, sedan de tillskansat sig så många biljetter de kunde, helt öppet redan på förmiddagen utbjödo dessa mot 50 % förhöjning. Öfverståthållarämbetet lät då i pressen flera gånger