52
intresse för publiken. Den uppfördes ej mer än fem gånger.
Louis Hérold, elev i tonsättning af Méhul, framträdde 17 december för första gången inför vår publik med sin 1826 komponerade musik till det idylliska treaktsskådespelet ”Marie eller Bröllopsfesten”, i hvilken han omsider skapat sig en egen stil, efter att förut haft dels sin lärare, dels Rossini till mönster. Musiken är fin och smakfull, ehuru icke så melodirik som den senares, men innehåller flera utmärkt vackra nummer, t. ex. den intagande barkarollen. Den fordrar dock mycken fulländning i utförandet och måste uppbäras af ett lätt och behagligt föredrag. I det afseendet förefunnos å vår scen åtskilliga brister, hvarför stycket ej i längden förmådde intressera allmänheten. Adolfs vackra romans i första akten gick nästan förlorad i Pfeiffers tolkning, och i de flesta ensemblenumren märktes alltför tydligt, att ett par af de spelande ej voro sångare. Man saknade Fredrik Kinmanson och Fahlgren i baronens och gamle soldatens partier, hvilka lämnats åt Almlöf och Lars Hjortsberg. Däremot var Elise Frösslind som mjölnarhustrun utmärkt lycklig denna afton genom röstens klangfullhet och föredragets lifliga uttryck. Henriette Widerberg, till hvars förmån opéra-comiquen gafs, mottogs med applåd av den fullsatta salongen, där både drottningen och kronprinsparet hedrade henne med sin närvaro, men hade i den gråtmilda titelrollen föga tillfälle att låta höra sin sköna röst. Redan före premiären kände hon sig opasslig och ersattes 23 och 26 december, då operetten gick fjärde och femte
