Sida:Personne Svenska teatern 6.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

72

brudklänningar och hennes hufvudprydnad i fjärde akten samt Collbergs glänsande stålrustning i samma akt såsom Karl V. Men äfven Almlöf som den gamle Silva och Torsslow i titelrollen voro iförda de praktfullaste dräkter. Därtill kom dessa tre herrars ståtliga utseende. I synnerhet lär Torsslows manligt unga figur varit beundransvärdt vacker, och ett skönare hufvud än hans som Hernani, säger Allehanda, torde man få leta efter på alla Europas teatrar. Hur en simpel svart domino med kapuschong, tillägger bedömaren, kan anbringas med en sådan blodet isande effekt på åskådaren, som den herr Almlöf åstadkommer i sista akten, är verkligen märkvärdigt. Alla granskare äro eniga om, att spelet på de tre hufvudpersonernas händer var förstklassigt, och att pjäsen i sin helhet var särdeles väl inöfvad. Sara Torsslow visade för hvarje ny betydande roll hon utförde, att hon utan tvifvel var Sveriges dittills största skådespelerska, och i senare tid lär hon väl icke haft någon annan rival om den hedersplatsen än vår egen oförgätliga Elise Hwasser. Mästerlig var Nils Almlöf i den gamle Silvas roll, som onekligen hörde till dem, där hans stora talang visade sig i den klaraste dager. Det fanns ej en enda anmärkning att göra. Bland hans bästa scener voro den då han öfverraskar de bägge älskande och stannar fastnaglad vid dörren, den med don Carlos och porträtten samt den svåra stumma scenen i sista akten, som han utfyllde med en beundransvärd mimik. Torsslows spel var här liksom öfverallt fullt af lif, sanning, värma och fin nyansering, särskildt lär öfvergången till den spanske ädlingens höga och stolta skick, då han i