84
akten på grund af det förträffliga sätt, hvarpå han återgaf denna scen med afseende på sång och spel. Partiet låg utmärkt för hans röst, och hans stora, mörka, blixtrande ögon satte alla kvinnohjärtan i brand. Henriette Widerberg var en täck och liflig Zerlina samt tycktes mer än vanligt studerat sin roll. Fru Enbom sjöng ladyns parti, Lindström Lorenzo, Fahlgren värdshusvärden, Hyckert Francesco och Lasse Kinmanson och Wennbom voro mycket lyckade som de bägge röfvarna. Hvad recettagaren i lord Kockburns gestalt beträffar, var man icke lika nöjd. Man påstod, att hans organ gjorde ett obehagligt afbrott i ensemblesakerna, och att han öfverdref genom att stoppa armarna ända till armbågarna i fickorna och sedan slänga de långa skörten fram och åter i luften liksom ett par väderkvarnsvingar. Han uppmanades dessutom af Aftonbladet att låta bli förvandla engelskt mynt till franskt, då scenen spelar i Italien. I baletten dansade fru Pfeiffer, m:llerna Daguin och Fägerstedt samt hrr Wallqvist, Selinder och Silfverberg. Det tycks dock, att en folkdans varit mera på sin plats här än den konstdans som utfördes och som störde karaktären af det hela. Till följe af de långa mellanakterna slutade spektaklet ej förrän en kvart öfver elfva, oaktadt det på affischen stod, att det skulle vara slut redan klockan tio. Uppsättningen var gjord med omsorg, ehuru Zerlinas säng och toalett ansågos vara för präktiga, eftersom hon själf talar om deras enkla beskaffenhet. Man stötte sig emellertid på Zerlinas afklädningsscen och ansåg det oblygt, att ett fruntimmer kunde på scenen få ”kläda af sig intill understubben”, och dock
