108
talang, blef mycket applåderad, och stycket kunde gifvas nio gånger under spelåret.
I "Fra Diavolo", som några kvällar gafs för fulla eller goda hus, hade Matilda Gelhaar öfvertagit Zerlinas roll och öfverträffade allas förväntningar. Hon saknade visserligen Widerbergs sprittande skalkaktighet, men ägde i stället en näpenhet och älsklighet, som icke mindre intresserade. Sällström, som en tid bortåt varit briljant disponerad, ägnades en verkligt stormande hyllning. — En af de främsta moderna dramatiska kompositörerna Adolphe Adam (1803—1856) infördes på vår kungliga scen 28 april genom den täcka enaktsoperetten "Alphyddan" med text af Scribe. Den unge, rike, fast litet enfaldige förpaktaren Daniel (Sällström) är kär öfver öronen i den vackra Betli (Fanny Hjortsberg), som svurit att förbli ogift. "Frihet vill jag lofva som den bästa gåfva människan kan ha", sjunger hon. Hennes bror Max (Lars Kinmanson), som är militär, och som hon icke sett på femton år och följaktligen icke känner igen, kommer hem och narrar henne genom en list att gifta sig med sin hederlige tillbedjare. Musiken bär en omisskännlig stämpel af den Auberska skolans manér, och man hör med nöje dess lefnadslustiga och glada melodier. De nämnda artisterna bildade en utmärkt ensemble, om också Sällström med sin lifliga och rörliga figur mindre passade för den beskedlige Daniel. Operetten nådde tretton uppföranden under våren och har sedan gifvits omkring 250 gånger i Stockholm.
En repris af komedien "Figaros bröllop" gjordes 5 maj med Almlöf och Charlotte Erikson som det
