femte akterna. Huset var också nästan fullt. Omkring klockan nio anlände H. M:t drottningen och bevistade spektaklet till dess slut." De nya rollinnehafvarna blefvo efter sista ridåfallet inropade.
Det nya året utmärkte sig icke på dess första dag för någon särdeles liflighet eller gratulationsrörelse på gatorna, vare sig därför att det saknades slädföre, eller att det blifvit modernt att skicka omkring vaktmästare med nyårskorten. Men äfven den sedvanliga börsbalen var mindre besökt än vanligt, särdeles hvad uniformerna beträffar. Också Fredrik Kinmansons recett 2 januari hade ej på långt när lyckats samla fullt hus. "Mistress Siddons", som var ämnad att gifvas, måste uppskjutas på grund af att Emilie Högquist farligt insjuknat. I stället uppfördes "Adèle de Sénanges" med Stjernström f. f. g. i Anatoles roll samt "Barberaren i Sevilla" med Habicht f. f. g. som Almaviva. Figaros roll passade Sällström utmärkt, och han återgaf den också con amore; likaså utförde Matilda Gelhaar sin Rosina på ett särdeles konstnärligt sätt. Mindre nöjd var man med Habichts Almaviva. Både rollen och sångpartiet lågo syn- och hörbarligen utom och öfver hans förmåga.
Den före jul afbrutna "Don Juan" gafs åter 4 januari med herr Pfeiffer som don Octavio. Han gjorde berömvärda bemödanden att behärska både sin röst och sina armar, och om detta också icke fullkomligt lyckades, höll dock publiken honom räkning för hans goda vilja och uppmuntrade honom genom en applåd
10 — Svenska teatern VII.
