Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
149

Fredrik af Wannqvist, och denna resa blef hans gladaste och oförgätligaste minne, hvarom han ännu på äldre dagar talade med hänförelse. Det var i Paris han lät litografera det här afbildade porträttet, men i så få exemplar att våra porträttsamlare blott känna till fyra eller fem stycken, efter hvad Birger Schöldström meddelat.

149-Davidsons paviljonger-PST7.jpg

Davidsons paviljonger vid Drottninggatan.

Ett annat minne från denna Parisfärd är fransäsen, som han efter sin återkomst införde i Stockholm i stället för den förut brukliga kadriljen. — Selinder har komponerat omkring åttio olika baletter och divertissemang, dels själfständiga, dels inlagda i tal- och sång-pjäser. Den grace, som utmärkte hans skapelser, har ingen af hans många efterföljare i Sverige kunnat öfverträffa. Däribland torde "Ett maskeraddivertissement" (december 1834) och "Sylphiderna" (maj 1852) på Kungliga teatern samt "Pas de fleur" (januari 1858) och "Blommorna" (december 1861) på Ladugårdslandsteatern vara de, som gjort största lyckan.

Då Selinder lämnade Kungliga teatern, vaknade på nytt hans forna begär att upprätta en teater. Han samlade omkring sig några fattiga barn, som fingo