188
triumfer. Bestulen på allt hvad han ägde, ville han taga lifvet af sig i Seinen, men räddades och omhändertogs af en gammal rik dam, som bl. a. skänkte honom en Guarnerius. Sedermera fick han hertigen af Montebello till beskyddare, genom hvilkens hjälp han 18 april 1832 kunde ge sin första konsert i Paris med biträde af Chopin, Ernst, m. fl. framstående konstnärer. Omedelbart därefter reste han till Italien för att skapa sig ett namn. Återkommen till Paris kunde han nu på Stora Operan maj 1835 ge den konsert, som grundlade hans världsrykte som violinist. Efter en konstresa i Frankrike for han till London och skördade där liksom i flera andra engelska städer både lagrar och guld. Sedan han gift sig i Paris, uppträdde han 1837 i Tyskland och firade där stora triumfer liksom i Moskva och S:t Petersburg, hvarifrån han kom öfver till Sverige. — Han var en ung man med en lång och smärt, välväxt gestalt, med ett blekt, markeradt ansikte, där de lifliga ögonen blixtrade fram under den af ett vårdslöst nedfallande slätt, ljusbrunt hår beskuggade pannan. Hans ovanligt långa stråke var försedd med en tyngd och endast sparsamt besatt med tagel. Fiolen var utrustad med ett mycket lågt stall, där strängarna lågo nästan horisontalt, hvarigenom han kunde utföra saker, som med en vanlig fiol varit omöjliga, bl. a. fyrstämmigt spel.
Det sades genast vid hans ankomst till Stockholm, att han ej skulle offentligt uppträda, emedan han då nyss förlorat sin fader, men 13 juni spelade han på slottet under en konsert för storfursten-tronföljaren. Han fick företräde hos konungen, som förärade
