Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

14

Emilie Högquist firat triumfer i titelrollen. Den nya upplagan med herr Hessler som sömngångerskans äkta man och herr Karl Hjortsberg som friare till hennes svägerska behagade icke alls publiken, och pjäsen nedlades efter tre representationer, trots Högquists förtjänstfulla spel och dans. Charlotte Ficker började utveckla en lyx i toaletter och ett begär att styra ut sig fantastiskt, som närmade sig till koketteri, och utsatte henne för en och annan gliring i pressen, vid hvilket hon dock icke tycktes fästa något afseende.

Till följe af en bland de största skandaler, som inträffat vid Det kongelige, fick vår teater besök af en dansk f. d. premiärdansös, fru Andrea Kretzmer, född Møller. Den danska kungliga teaterns balett leddes sedan 1829 af den sedermera europeiskt berömde August Bournonville, hvilkens häftiga lynne, egensinnighet och härsklystnad, parad med en stark erotisk lättrördhet, försatte honom så godt som genast i upprepade ödesdigra konflikter med balettens primadonnor. Jomfru Møller uppträdde första gången 1824 vid tretton års ålder och vann sin första stora framgång fem år därefter, då hon utförde titelpartiet i baletten ”Søvngængersken”. Fru Heiberg skrifver i sina teaterminnen: ”Min gamle Skolekammerat Andrea udførte Søvngængersken med en Ynde, Uskyld og Inderlighed, som var aldeles bedaarende”. Och denna prestation ställde henne med ens i första ledet som solodansös. Hon var ej vacker, snarare tvärtom, men få ha kunnat mäta sig med henne som mimiker efter danska bedömares utsago. Det kom tidigt till stridigheter mellan den uppburna prima ballerinan