196
på taflan, och han den månaden endast uppträdde i "Universalarfvingen", ligger det ju nära till hands att antaga, det scenen är tagen därifrån, allrahelst som detta väl öfverensstämmer med situationen, då Crispin kommer in till Géronte i Lisettes närvaro, medan hans herre står utanför dörren.
Sid. 150.
I en förra året till julen utgifven teaterbok omtalas, att detta Molières lustspel gafs å Dramatiska teatern 1897 under "den löjliga och publikskrämmande titeln: De tillgjorda landtlollorna". Jag begagnar tillfället påpeka, att styckets föregående svenska titlar varit: De löjeliga granngerningarna — De behagsjuka landtlållorna — De behagsjuka landtfruentimren — De löjliga småstadsmamsellerna, af hvilka närbesläktade titlar publiken ej skrämts mer än att stycket under dessa växlande benämningar kunnat gifvas öfver hundra gånger. Att titeln "De tillgjorda landtlollorna" efter många och mångas funderingar valdes 1897 berodde dels på att "preciöser" den tiden ansågs vara ett för den stora allmänheten tämligen okändt begrepp, hvilket först efter "Cyranos" gifvande gick in i det allmänna medvetandet, och dels på att benämningen "tillgjorda landtlollor" användes strax i komediens början om de unga damerna af pappa Gorgibus, när han läxar upp dem för deras galenskaper. När tiden var mogen för förändringen, utbyttes också titeln genast af öfversättaren till den nuvarande, naturliga och från början önskade: "De löjliga preciöserna".
Sid. 151.
Den för öfrigt okände målaren af denna halfannan meter höga oljefärgstafla har önskat föreviga minnet af Anders Selinders balett "Blommorna", som denne uppförde äfven i Finland. De aftecknade
