Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

16

förseelser. I allmänhet var denna inspärrning icke af någon allvarligare beskaffenhet, men med den unga dansösen gick man tillväga med den största hänsynslöshet för att göra henne spak. Hon hade järngaller för fönstren och hänglås för dörren, fick icke mottaga besök och nekades kvinnlig uppassning. Ljuset togs ifrån henne om kvällarna, och nyttjandet af skrifmaterialier blef henne förbjudet. Hvar dag såg teaterläkaren till henne, men hans medikamenter gjorde ingen verkan, och hon förklarade, att hon hellre skulle sitta där spelåret ut än ödmjuka sig inför den man, som behandlat henne så skamligt. Emellertid började saken väcka förtrytelse bland publiken, och då konungen yttrade, att man gått för långt, blef hon lösgifven, efter att ha suttit fängslad en hel månad. Förhållandet mellan henne och de styrande förblef spändt, och när hon i början af spelåret 1834—35 ånyo anmälde sig sjuk och anhöll att få sitt första annonserade uppträdande uppskjutet en vecka, afslogs denna hennes begäran. Då hon förklarade sig icke kunna uppträda, fick hon ögonblickligen sitt afsked utan pension, en dittills osedvanlig och onödig stränghet, som väckte allmän förargelse, och därmed var den tjugufyraåriga konstnärinnans karriär afslutad. Hon har emellertid sin teaterhistoriska märkvärdighet såsom varande den sista af teaterpersonalen, som blef straffad med fängelse i Blåtornet.Anm

Söndagen 20 september uppträdde hon första gången på vår kungliga scen i ett pas de deux ur ”Den stumma”, inlagdt i Selinders ”Maskeraddivertissement”. Hennes gestalt var fin och spenslig som en statyett af Meissenporslin. Aftonbladet kallar henne