Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

32

följande: ”Oroande rykten om Kungliga teaterns upplösning hafva under de sistförflutna dagarna stört de lugnande förhoppningar oss genom den senaste organisationen blifvit återgifna. Vi hafva icke velat sätta tro till dessa rykten; men blotta föreställningen, att den inrättning, af hvilken vi och våra talrika familjer äga vår bärgning, skulle komma att upphöra eller åt enskilda upplåtas, har uppfyllt oss med det lifligaste bekymmer.” Adressens undertecknare hoppades emellertid, att konungen ville fortfarande hålla sin skyddande hand öfver dem och upprätthålla den Kungliga teatern i dess dåvarande organisation. Sedan Berwald i konungens händer öfverlämnat skrifvelsen, ”täcktes H. Maj:t betyga sitt välbehag öfver innehållet och sin nådiga välvilja för Kungliga teatern och teaterpersonalen”, hvilket svar tolkades på svenska af kronprinsen.

Musikälskarna fingo en njutningsrik afton 28 november, då hofsångaren Berg gaf konsert för utsåld salong. Hofkapellet spelade Beethovens eroicasymfoni, J. Wiedemann en concertino för fagott och Johan Nagel en egen komposition för fiol med variationer à la Paganini. Konsertgifvaren sjöng en duett ur Bellinis opera ”Il pirata” med Fanny Westerdahl, en duett ur Mercadantes opera ”Elisa e Claudio” med Robach, en tersett tillsammans med Jenny Lind och Charlotte Ficker ur Puccittas opera ”la Caccia d'Enrico IV” samt ensam Tegnérs ”Sång till solen” med musik af B. Crusell och Sommaren ur Haydns ”Årstiderna”. Ej underligt att åhörarna voro förtjusta! — Men så blefvo de få, som den sista i månaden infunnit sig för att se den nya tyska enaktskomedien