Sida:Personne Svenska teatern 7.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53

kunde få i sin makt. Att göra efter ’Den stumma’ skulle bli alla, både italienare och fransmän, ja, skaparen själf, fullständigt förmenat.”

*

På en recett för fru Bock 11 april uppfördes för första gången "Victorine", en fransk bulevarddram i 5 tablåer med den icke öfversatta undertiteln "La nuit porte conseil". Det moraliserande styckets hjältinna är en liten vacker, föräldralös brodös i Paris (Emilie Högquist), med hvilken en beskedlig tapetseraregesäll (Wennbom) vill gifta sig. Samtidigt eftersträfvas hon af "en utsväfvande yngling" (Hyckert). Ställd i valet och kvalet går hon till hvila. Under de tre följande tablåerna genomlefver hon det lif, som väntar henne, om hon låter fresta sig att bli den rike mannens älskarinna, hvilket slutar med att hon dränker sig i floden för att undgå fängelset. I sista tablån vaknar hon i sin säng, finner till sin glädje, att allt varit en ohygglig dröm, och varnad däraf gifter hon sig med sin gesäll. Till pjäsen hade prins Oskar komponerat melodramer, hvilka instrumenterats af Berwald, hvarjämte Selinder anordnat ett dansdivertissemang. För att icke stöta den sedesamma kritiken, hvilken blef så upprörd öfver afklädningsscenen i "Fra Diavolo", hade Högquist, när hon i första akten går att lägga sig, klädt sig i nattröja under klänningen, som hon tar af sig, och lade sig sedan ofvanpå täcket. Allehanda gycklade öfver tillställningen, ty "hvad har väl anständigheten att skaffa med ett stycke som Victorine? Läggningsceremonien kommer obestridligen alltid — om den