ett bref till en vän i landsorten", den form under hvilken man då oftast skref kritiker: "Sedan jag sett Sömngångerskan kunde jag ej den följande natten tillsluta ögonen, emedan den intagande nattvandrerskan jämt sväfvade för min inbillning. I denna roll skördade mamsell Högquist allmänt bifall, men det var henne förbehållet att göra ett ännu djupare intryck på sina åskådare. Angelo Malipieri af Victor Hugo annonserades — — För hvem ägnade sig väl Tisbes roll bättre än för mamsell Högquist! Ung, liflig och skön förenar Hon ju allt som fordras för att i norden återspegla en af dessa söderns döttrar, hvilkas kärlek Beskow så träffande jämför med en afrikansk sol, hvilken lifvar eller förtär allt, som ligger inom dess omgifning." Mamsell Höök ansågs vara "charmant", och man beklagar, att man ej fått beundra Sevelins utmärkta talang tillräckligt ofta. "De öfriga sujetterna", tillägger brefskrifvaren, "böra vara belåtna med den välförtjänta hyllning publiken skänkt dem." En formlig Högquistfeber utbröt i staden och tog sig uttryck i de mest öfversvallande hyllningar. Sin utomordentligaste framgång firade hon i nämnda Tisbes roll, och skalderna strängade sina lyror till hennes lof. Om tonen i dessa poem kunna följande strofer ge en föreställning:
"Härliga, tjusande mö, Talias älskade dotter,
ögat blott söker din bild, örat blott lyss till din röst.
Gracernas ljufva behag hos dig sig alla förenat,
kvalen och sorgerna fly som molnen flykta för solen.
Vid hvarje blick utaf dig — hvart ord från rosiga läppar
ingen så känslolös är, att han dig ej skulle beundra,
som man beundrar hvar konst, då den fullkomlighet nått."
5 — Svenska teatern VII.
