104
obetydlighet, af hvilken Charlotte Erikson förgäfves sökte åstadkomma något antagligt.
Under denna månad anlände till Sverige den sedermera världsberömda konsertsångerskan Anna Bishop. Född 1812 blef hon gift med en af Englands alsterrikaste kompositörer sir Henry, men lät 1839 enlevera sig af den utmärkte harpvirtuosen Nicolas Bochsa och reste sedan med honom i Europa, Amerika och 1855 i Australien, där han i januari året därpå afled. Sedan hennes man samtidigt dött, gifte hon om sig i Amerika 1858, men fortsatte sina konstresor ända till 1876 och dog i Newyork 1884. Bochsa var en förträfflig kompositör och en mycket skicklig harpist, af utländska kritiker kallad »harpans Paganini», en bland stiftarna af Royal academy of music i London 1822 och 1826—1832 direktör för Italienska operan (Kings theatre). Innan han reste sin väg, gaf han en konsert med biträde af sångerskorna Persiani, Pauline Garcia och Anna Bishop, sångarna Lablache, Rubini, Tamburini och Mario samt pianisterna Thalberg och Döhler m. fl. Konserten inbragte honom 1,200 pund sterl., d. v. s. 14,000 rdr bko. Han hade sålunda en välförsedd reskassa, då han gaf sig af. De bägge artisterna gåfvo under sin vistelse i Stockholm två konserter å K. teatern 14 och 18 februari till dubbla pris, fem representationer i förening med K. teaterns personal med 50 procents förhöjning och två konserter i Börssalen 11 februari och 18 mars, som inbringade dem omkring 1,000 rdr bko per afton. Då de uppträdde å K. teatern mellan pjäserna tog däremot direktionen endast vanliga biljettpris. Redan dagen före den första konserten voro alla biljetterna
