108
äfventyr till äfventyr. Hela betjäningen är i hans sold. Knappt har den gamle gått till sängs, förrän nöjet vaknar i det klosterlika slottet och härskar där ända till solens uppgång. Midt i denna väl planlagda och särdeles lifligt fullföljda akt bultar det på slottsporten. Tvenne resande, grefven af Santa Fiora och hans vän Gomez, önska bli insläppta. Grefven är Filip II, som vill öfvertyga sig om broderns böjelse för det andliga ståndet. Quexada väckes och mottar i enrum sin höge gäst. Juan kallas och infinner sig svartklädd, men vid underrättelsen att han skall inträda i klostret, faller han ur sin roll. Han kastar sig till Quexadas fötter och bekänner allt. Därvid inträder Filip, och Quexada nödgas lämna dem ensamma. Den följande, mästerligt förberedda scenen hör till de yppersta den dåtida dramatiken kunde uppvisa. Öfvertygad att Juan är en gudfruktig, inskränkt yngling, frågar Filip honom, hvad han tror om lifvet, och hur det värdigast användes. Juan upptar frågan utan förlägenhet. Det finns blott tre ting, som äga värde här i lifvet, säger han, krig, fruntimmer och jakt, ordningen gör ingenting till saken. Filip harmas, bryter ut, hotar, men inseende att det ej är värdt att söka kufva detta stolta sinne, förändrar han ton, tillnarrar sig Juans förtroende och lofvar gynna hans kärlek, om den är honom värdig. Den redlige, öppne, omisstänksamme ynglingen faller i snaran och stämmer möte med honom hos sin älskarinna. I andra akten är scenen förflyttad till doña Florinda af Sandovals boning, eller rättare till en rik judinna, som under detta adliga namn döljer sitt rätta och sin religion. Filip kommer och igenkänner
