Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

116

de största loford af generalen och befordras till kapten. Olyckan vill, att brodern också förlofvat sig, och hans fästmö kommer och gör anspråk på bryggaren, och denne är på vippen att bli hängd för tvegifte, då i grefvens tid hans bror återkommer från den fångenskap, i hvilken han råkat, och skyndar sig att frälsa brodern från hans nya fästmö, hvaremot han får kaptensfullmakten och bryggaren sin trogna Klara. — I Robinsons kupletter i första akten »Du tjusande herdinna, din brudgum här du ser», och i den vackra romansen i tredje akten »Att ditt lif bevara» uppenbarar sig ett mildt svärmande vemod, som gör ett angenämt intryck på åhöraren. Ett utmärkt nummer är äfven trion i andra akten mellan Robinson, Klara och Toby »En rask soldats manér ni bör nu skaffa er», hvilken är särdeles liflig och effektrik. Robinsons parti låg väl för Günthers röst, och han återgaf ledigt och naturligt den godmodighet, som utgör hufvuddraget i bryggarens karaktär, men han saknade den komiska verv, som behöfdes för att rätt kunna återge ett på dramatisk aktion så beräknadt nummer som den berömda arian i andra akten, där bryggaren beskrifver sina mandater i bataljen »Ja, ser du så är denna saks förlopp», pikant och kvickt tänkt, och hvilken aria i Paris ansågs för en af styckets glanspunkter, men här gjorde föga effekt. Däremot utförde han romansen i sista akten på ett sätt, som bort tillskynda honom ett långt lifligare bifall, än det han skördade. Charlotte Almlöf var i sitt spel som Klara ganska lycklig. I synnerhet gaf hon med mycken liflighet och naivitet scenen i andra akten, där hon skall lära sin man att svära och röka, men sången översteg icke