148
50 procents förhöjning af biljettprisen. Icke nog med en osviklig säkerhet, precision och en mekanisk skicklighet, som öfvervann de mest otroliga svårigheter, icke nog med den fulla och klingande ton, som utmärkte August Potts föredrag, och förmågan att à la Ole Bull förvåna med de djärfvaste och mest fantastiska grepp — där fanns tillika en eld, en poesi, en svärmande känsla, en entusiasm i hans spel, som ovillkorligen ryckte med sig både hjärtat och fantasien. Äfven som kompositör förtjänar han allt beröm. Hans ryktbara pastoral »la Mélancolie» är ett alster af djup fantasi och föredrogs med en elegans och en verv, som måste väcka beundran. Hans variationer förvånade både öga och öra, och ändock var det musik, sann, gedigen musik. »En större musikalisk artist i ordets mest vidsträckta betydelse, säger Allehanda, har ej besökt Stockholm sedan sekularmannen Bernhard Romberg.» — Det mest entusiastiska bifall afbröt konsertgifvaren vid hvarje tillfälle. Också kunde han ge ytterligare tvenne konserter 6 och 21 november, då han utförde kompositioner af Bériot, Rode, Mayseder och sig själf. »Hans Concertino var ett af de vackraste och mest intressanta af den nyare tidens alster vi hört», säger en bedömare.
Troligen på grund af alla dessa konserter och ännu fyra recetter under årets två sista månader fick teatern spela flera representationer för kassor, som knappt täckte dagkostnaderna. Ja, då Lars Hjortsberg 20 november en enda gång under hösten uppträdde som Vinberg i »Bildhuggaren», blef det icke ens halft hus.
