154
bifall. Äfven Günther var då fullt återställd och redan hörd med synnerligt intresse de två gånger han kort förut sjungit i »Lucie».
Nils Almlöfs nyårsrecett, på grund af Fanny Hjortsbergs sjukdom uppskjuten från 4 januari, ägde rum måndagen 11 januari, då f. f. g. gafs Alexander Dumas' femaktsdram »Fröken de Belle-Isle» i vårdad öfversättning af F. N. Berg. Dumas har den obestridliga förtjänsten att ha fyllt det behof af starka sinnesrörelser, som ansatte det nya släktet, och på scenen framställt för åskådarna verkliga lefvande personer i stället för de mannekänger, som alltför ofta bjudits dem. — Författaren skickar till Paris en ädel och oskyldig flicka från Bretagne, en sondotter till Fouquet, m:lle Gabrielle de Belle-Isle (Fanny Hjortsberg) för att utverka nåd för sin far. Hon förs från Paris till Versailles, från Versailles till Paris midt i ett sedeslöst sällskap utan att fläcka sin renhet, och likväl hvilket fördärf rundt omkring henne! Mr de Richelieu (Almlöf) svär att förföra henne, liksom han förfört många andra. Han håller helt djärft ett vad, som antages af Gabrielles trolofvade Raoul (Dahlqvist), och säger sig skola vid midnatt nedkasta från den sköna bretagneskans rum en biljett, som bevisar hans eröfring. Han intränger också mycket riktigt i rummet och kastar biljetten genom fönstret, litet för tidigt visserligen, men säker om att lyckas, och morgonen därpå är han så öfvertygad om sin seger, att han bekräftar sin lycka inför Gabrielle själf. Men se här hvad som händt. Markisinnan de Prie (Ch. Erikson), en af Richelieus f. d. älskarinnor, har intagit Gabrielles plats, och hur
