232
vederbörande att därifrån afstå, så vidt människan icke skall nödgas upphöra att beträda scenen. Hon risquerar att blifva nedtrampad, söndersliten och förkyld vid hvarje af dessa obehöriga bifallsyttringar. Wbg.» Efter hemdragningen utfördes musik af blåsinstrument på strömmen, och hurraropen voro starka. Polisen hindrade sedermera hemdragningen på grund af de oordningar, som därvid uppstodo. Några dagar därefter utkom i bokhandeln »Taglionis hyrvagn, eller huruledes gracerna foro in i hjorden», med en öfverstefigur på kuskbocken, sittande på en bukettpåse och diverse »dragare» af bildade. En af dessa skref en visa, som blef mycket populär, och hvars sista vers lydde:
»När vi veko af och kom' på Drottninggatan,
flåsande som korpar, surrande som mygg,
damp jag midt på näsan, jag min arme satan,
bofvar i galoscher klefvo på min rygg,
och nu värker det från hjässan ned i häl'n —
Aldrig mer jag blir så dum och ställer mig i sel'n!»
24 september hade Marie Taglioni sin recett, då hon gaf klosterscenen ur »Robert», »Pas de trois» samt scener ur Filippo Taglionis balett »Sylfiden» med henne i titelrollen, Kr. Johansson som den skottske bonden James, Ch. Ek som hans fästmö, V. Pettersson som en häxa m. fl. Sedan hon i detta stycke visat det med eteriska, som troligen af en människa kan framställas, uppträdde hon i tvenne nationaldanser, den ryska »la Mazurka», där man för första gången hörde Taglionis fot vidröra golfvet i den stampning, som tillhörde karaktären af
