234
denna trollförmåga att kunna endast genom ansiktsspel och hållning uttrycka, att man är synlig eller osynlig för hvem man vill — gränsar icke detta till det oförklarliga för den, som ej själf varit ögonvittne därtill? Hela denna scen var både till uppfinning och utförande ensamt m:lle Taglionis skapelse. Den tillhör nämligen icke ursprungligen baletten »la Sylphide», utan är hämtad från en af henne i S:t Petersburg komponerad balett kallad »l'Ombre» och inlades i »la Sylphide» först vid hennes senaste debuter i Paris, där de väckte det utomordentligaste bifall såsom en af koreografiens mest originella och hänförande skapelser.
Dagen därpå hade en af hennes faddrar, hofintendenten von Röök anordnat en glänsande fest till hennes ära, en soaré i det s. k. Stenmuseum i K. slottet, hvilka samlingar stodo under hans vård. De af antikens mästerverk uppfyllda salarna voro rikt och smakfullt eklärerade och kolonnerna sammanbundna med blomstergirlander. Omkring tvåhundra gäster af båda könen ur hufvudstadens sällskapskretsar, diplomatiska kåren, åtskilliga härvarande artister och amatörer m. fl. voro inbjudna. Sedan alla samlats, placerades damerna midt emot hvarandra på tvenne stolrader utmed stora gången, och herrarna ställde sig bakom dem, hvarpå värden förde Marie Taglioni genom denna häck till en blomsterprydd plats invid Terpsichores antika staty, ur hvars sköte han framtog en blombukett, den han jämte några tryckta franska verser öfverlämnade till »dåtidens Terpsichore», hvarefter hon hyllades af Harmoniska sällskapets medlemmar genom afsjungandet af
