Hoppa till innehållet

Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/254

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

248

odisponerad, men spelade sin sergeant mycket ledigt och otvunget.

Fanny Hjortsbergs recett 9 december blef däremot ej så talrikt besökt, som troligen varit fallet, om hon åtnöjt sig med enkla biljettpris i luckan. Hon mottogs emellertid med stormande bifall och hälsades likaledes under aftonens lopp med applåder samt inropades tvenne gånger. Också hade denna genialiska skådespelerska sällan spelat med så fulländad artistisk talang, hvilken kulminerade i de sista akterna, där hon lär ha varit hänförande. Skada bara att Dennerys femaktsdram »En mors välsignelse» hörde till det ömkliga slaget. Den gafs åtta gånger, men sjette gången blef recetten ej mer än 169 rdr 20 sk. bko, och ett försök att återupplifva pjäsen påföljande februari resulterade i en försäljningssumma af 240 rdr. — Till programafslutning gafs första akten af »Figaros bröllop» med knappt half orkester, så att på många ställen fiolerna nästan icke hördes, hvilket måste anses skäligen oförlåtligt af vederbörande. Bäst bland sångpersonalen var Julia Widerberg (Susanna), ehuru hon besvärades af en märkbar heshet. Dannström (Figaro) sjöng som vanligt i halsen. Fanny Hjortsberg var täck att skåda som Cherubin, men sångerska var hon icke. Fredrik Kinmansons vackra bas åhörde man däremot med nöje i Almavivas parti. Bartholos aria uteblef.

En af dåtidens mest framstående pianokonstnärer Rudolf Willmers (1821—1878) anlände i november till Stockholm och gaf 7 dec. en konsert i Börssalen. Utbildad af Hummel, spelade han redan 1835 inför hofvet i Weimar och började 1838 sina konstresor,