Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

278

betänkligheterna för att ryckas med af hvad som från första ögonblicket till det sista tilldrar sig på scenen. Handlingen är för honom det förnämsta, och han förstår konsten att ständigt hålla åskådarna i spänning. Innehållet är i största korthet, att Jane (E. Högquist), en stackars fader- och moderlös flicka, hade uppfostrats af den fattige ciselören Gilbert (Stjernström), som förlofvat sig med henne, men hvars varma kärlek och godhet hon lönade med att låta förföra sig af en hal hofman Fabiano Fabiani (Dahlqvist), drottningens gunstling. Majestätet, som fått reda på hans förräderi, öfverlämnar honom åt bödeln. Maria Tudor (Ch. Erikson), Henrik VIII:s dotter med Katarina af Aragonien, bigott ända till fanatism, grym, blodtörstig, hämndgirig, otacksam, envis och inskränkt, är en af de karaktärer, som af historien blifvit mest brännmärkt. Bilden är vederstygglig, men riktig. I tredje afdelningen föras vi till Towern, där Fabiano och Gilbert sitta fängslade för mordförsök mot drottningen. Jane har befunnits vara en Talbot, grefvinna af Shrewsbury, och har infunnit sig för Gilberts skull. Drottningen har ångrat sig, vill rädda Fabianos lif och öfvertalar kommendanten att låta en annan intaga hans plats. Denne andre skall bli Gilbert. Drottningen omtalar för Jane, som hon tror fortfarande älska Fabiano, att det är Gilbert, som förts till afrättningen. Just som hon vill inställa denna, förkunna tre kanonskott, att den skett. Den lefvande införes. Det är Gilbert. Scenen är af stor dramatisk effekt och måste, så mästerligt som den utfördes af Ch. Erikson och Högquist, utöfvat en stark verkan