Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

282

(Valentine), V. Fundin (Urbain), Fr. Kinmanson (S:t Bris), Dannström (Nevers), Strandberg (Tavannes), Belletti (Marcel) liksom kören, förtjänade allt bifall. Kostymerna voro praktfulla och Müllers nya dekorationer smakfulla och effektrika. Recettagaren inropades och medförde då flera af de spelande. Representationen räckte från kl. 6 e. m. till öfver kl. 11. Också hade man på den s. k. Barnteatern, dit en ingång ledde från första radens fond, inrättat en servering af té, glacer och andra förfriskningar. På grund af de stora omkostnaderna hade biljettprisen blifvit förhöjda med 50 procent, men de åtta representationerna på våren gåfvos det oaktadt för fulla hus.

Denna storartade historisk-romantiska opera, som väl får anses vara det högsta uttryck för Meyerbeers geni, hade sin premiär i Paris 29 februari 1839 och gjorde ännu större lycka än »Robert» samt fick en om möjligt ännu vidsträcktare spridning. I glänsande kolorit, i oratorisk styrka, i hänförande melodirikedom, med sorgfällig betoning af de särskilda typerna, har Meyerbeer förlänat ett öfverväldigande dramatiskt lif och passion åt dessa taflor, som i ett skickligt crescendo, hvilket uteslutande är kompositörens förtjänst, upprullas för våra blickar, och hvilka uppväckte en entusiasm, som gränsade till yrsel. I våra dagar ha dessa båda operor hunnit att i Paris gifvas halftannat tusental gånger, och då hundraårsdagen af Meyerbeers födelse firades 5 september 1891, stodo de ännu på alla världens operateatrars repertoar (utom hos oss!) inför fulla hus under stormande bifall. Både »Robert» och