Dagen förut hade fransmännen haft företräde hos konungen, som mottog dem mycket nådigt och förärade dem ett vackert honorar i dukater. — Några af Harmoniska sällskapets ledamöter, biträdda af andra valda röster, hade efter representationens slut samlats och afsjöngo en afskedsserenad utanför Pauline Edelins logi i Herkules' backe. Den omtyckta aktrisen öppnade fönstret och tackade i de förbindligaste ordalag. Dagen därpå gaf hon middag på Djurgården för teaterdirektionen och åtskillga af den svenska scenens medlemmar. Hela truppen återreste 27 september öfver Ystad och Greifswald till Berlin.
Oaktadt direktionen i tidningarna tillgännagifvit, att publiken skulle få en ny dekoration till första akten af »En duell under Richelieu», målad af den nyanställde dekorationsmålaren Albert Müller från Berlin, stodo dock amfiteatern och första raden alltjämt tomma, då den välbehöfliga förstärkningen till det utnötta dekorationsförrådet presenterades och mottogs med en tillfredsställelsens applåd af den fåtaliga publiken. Den föreställde en medeltidssal i mörkröd färg med ett par ofantliga blåa gardiner, men kunde dock ej alls jämföras med den femtioåriga götiska salen af Desprèz, som nästan dagligen begagnades. — Müller var för öfrigt en mycket talangfull artist. Han var född i Berlin 1803 och efterträdde i sin befattning den sjuttiotvåårige Emanuel Limnell, som varit i Kungliga teaterns tjänst ända sedan 1784, samma år Jean Desprèz kom till Sverige,
