48
till sin konungs hof. Det tvungna, frivola, ihåliga hoflivet misshagar honom, hvaremot han svärmar för den naturliga och enkla tillvaron, och han har under sin bortovaro gift sig med en kolares dotter. På drottningens och hennes damers uppfordran omtalar han historien om sitt giftermål med Griselda, hvarunder han, retad af damernas stickord, skarpt hånar hofvets seder. Detta förbittrar drottningen, och en häftig ordstrid utspinner sig. Konungen kommer, och man gör Percival ett förlikningsförslag, om han vill återtaga de för drottningen skymfande orden. Då han nekar, föreslår den ränkfulla Ginevra en annan utväg. Hon begär, att Griseldas så högt prisade kärlek skall bestå tre prof. Först skall Percival begära, att hon lämnar ifrån sig den son hon födt honom; därpå skall han förskjuta henne; och slutligen skall hon ändå hysa samma kärlek till honom som förut. Går hon segerrikt genom dessa prof, då »gör Englands drottning knäfall för Griselda», eljest måste Percival böja knä för Ginevra. Aftalet blir bekräftadt, och därmed slutar första akten, utan tvifvel den bästa, skickligt anlagd och här och där erinrande om Shakspere. De följande tre akterna äro ingenting annat än ett genomgående af dessa prof, hvilket visserligen leder till många intressanta situationer, men bringar föga nytt. I sista akten är allt festligt smyckadt, och man gläder sig åt den fredliga upplösningen. Då man nu afslöjar för Griselda sanna förhållandet samt väntar att få höra henne jubla af fröjd, utbrister hon i stället i klagan öfver att hon bedragits på sin kärleks fasta tro af ett tomt sken, och därmed förklarar hon sin kärlek till
