6 februari inför nästan fullt hus. I uttryckets värma och själfullhet stod hon här som alltid vida framför hvarje annan af våra sångerskor. Söderberg, som efter Sevelin fått öfvertaga Longino, var mycket lyckad och underhöll publikens munterhet. — Kvällen därpå var det nära, att det blifvit eldsvåda i kronvinden. När kontrollören öfver teaterhusets eldsläckningsanstalter, revisor Liljander, gjorde den sedvanliga ronden, hörde han därinifrån ett klagande ljud och fann henne, som skötte om kronan, strax innanför dörren med kläderna i full låga. Brandmästaren Carling och ett par tillkallade arbetare förde kvinnan till ett vattenkar, där elden släcktes, hvarefter hon bortfördes för att erhålla läkarvård.
En af de njutningsrikaste aftnar man på länge haft på Kungliga teatern bereddes den trots dubbla pris fullsatta salongen genom Sällströms recett 11 februari. Till en början fick man skåda en för första gången visad tableau vivant, »Den heliga Cecilia» efter Nicolas Mignards (1605—1668) oljemålning framställd af E. Högquist. En referent, som i hastigheten trodde, att han återsåg den förut gifna »Heliga Cecilia» efter Rafael, skref i sin tidning, att denne mästare med glädje skulle sett detta sitt helgon återgifvet i Emilie Högquists person. Nu var det i stället Mignard, som fick den glädjen. Jenny Lind sjöng till tablån kupletter med musik af Berwald, hvilka dock till slut föreföllo något långa. Därefter uppfördes f. f. g. enaktskomedien »Min fars värja». Den hade
