Sida:Personne Svenska teatern 8.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

74

Andra bönsöndagen 12 maj gaf Jenny Lind till vanliga pris för fullt hus sin första konsert, hvilken lämnade henne tillfälle att utveckla hela mångsidigheten af sin stora musikaliska talang. Det var en af de intressantaste aftnar man på länge fått vara med om. Också voro redan på onsdagen alla biljetter slutsålda, och publiken befann sig i ett formligt rus af entusiasm. Jenny Lind själf tycktes rentaf förlägen öfver det stormande bifall hon uppväckte. Hofkapellet spelade uvertyrerna till »Egmont» och »Lodoiska», d'Aubert exekverade en violinkonsert af Bériot, och Köbel en klarinettkonsert af Crusell. Själf sjöng hon en aria ur op. »Anna Bolena», en cavatina ur »Årstiderna», en duett med Belletti ur op. »Elisa e Claudio» samt slutligen i kostym den stora arian ur »Friskytten».

På Charlotte Eriksons recett 25 maj gafs för nästan fullt hus Merciers skäligen gammalmodiga, långtrådiga och föga dramatiska treaktdram »Vestindiefararen eller Dygdens belöning», som icke varit gifven sedan 1828, då öfverdirektören Åbergsson hade sin afskedsrecett (se del IV sid. 42). Den handlar om en man, som för många år sedan rest från Sverige, i Vestindien samlat rikedomar, men ansetts för död och nu återvänder under annat namn och vill pröfva sina släktingar, emedan han är barnlös och önskar ge bort sitt gods och guld. Bankiren Wexelhausen och hans fåfänga fru (Almlöf och Karolina Bock) afvisa honom, men bankirens fattiga syster (Gustafva Lindman), änka med två barn, hvilken Wexelhausen ej vill kännas vid, tar väl emot honom, och hon blir universalarfvingen. Såsom en särskild