80
i sin konst. Med fullkomligt herravälde öfver sin kropp göt han i hvarje af dess rörelser en smak och ett lif, som visade den verklige konstnärens studium i förening med den fullkomligaste utbildning af de utmärktaste anlag. — Drottningen var där, och onsdagen 19 juni gavs »på nådigste befallning» en extra representation, då samma program uppfördes. Föreställningen annonserades på lördagen, och redan måndag morgon kl. 10 voro alla biljetter antecknade på teaterkansliet utom femte radens sidor. »Friskytten» utbyttes mot »Shakspeare kär», där Ch. Erikson för tillfället återtagit Clarences roll, som hon på vår scen 1825 kreerade. Till sist dansade Caroline Fjeldsted ännu en gång sin omtyckta Cachucha, där hennes eldiga och lifliga spel framkallade sedvanligt bifall och da capo. Samtliga de danska artisterna, som både offenligt och enskildt blifvit särdeles omtyckta här, inropades därefter af den förtjusta publiken, bland hvilken befunno sig både drottningen och kronprinsparet, för att mottaga en sista afskedshälsning, och så var spelåret till ända.
Återstår endast att anteckna tvenne vårkonserter i Ladugårdslandskyrkan. Den första gafs 16 maj af den älskvärda sångerskan Johanna von Schoultz, som tillsammans med Gehrman i Kristiania konserterat för Karl XIV Johan 16 mars (se del V sid. 35), men hvars stämma man i Stockholm ej fått höra under elfva år. Också voro, oaktadt inträdespriset var två rdr bko, alla sittplatser upptagna och gångarna
