enhet. För att komma härtill skulle själen vara sammansatt af hans 27 själsförmögenheter, hvilkas giltighet hvarken philosopher eller physiologer velat erkänna. Dessa fördelades på lika många regioner af hjernans och lilla hjernans mot cranium vända yta, så att deras utvecklingstillstånd skulle förnimmas på ytan af craniet. Spurzheim ökade sedermera antalet till 35.
Den grundsats, som äfven Gall begagnar, att hjernan är själens organ, likasom att detta organs verksamhets förmåga bör motsvara dess form, tyckes man i allmänhet vara fullf berättigad att a priori antaga; emellertid är uppgörandet at dessa motsvarigheter en så svår sak, att, oagtadt våra kunskaper om hjernans byggnad och functioner på de sednare decennierna gjort stora framsteg genom Burdach, Flourens, Leuret, Foville, m. fl., så anse de strängt vetenskaplige physiologerne ännu detta problem vara så godt som aldeles olöst.
Att formen af hufvudskålen beror på formen af hjernan, och att följaktligen själsförmögenheterna hos de olika individerna uttryckas i hufvudskålens egna formförhållanden, är äfven en sats, som tyckes hafva mycket för sig. Icke desto mindre anvisa oss de anatomiska förhållanderne en mängd inkast, dem phrænologerne icke på tillfredsställande sätt kunna vederlägga.
Oagtadt Galls och Spurzheims lära om organerne skulle vara baserad på bildningen af Gyri, så hade de aldrig om dessa delar förhvärfvat sig någon redig kännedom. Det sednare är högst ursäktligt, då ännu lång tid efter Gall och Spurzheim alla försök i denna väg misslyckats, ända tills dess Foville först för få år sedan, efter mer än 10 års arbete gaf oss en antaglig grundval för studium af hjernans gyri. Men mindre ursäktligt är, att i ett arbete, som gör stora anspråk på vetenskaplig deduction, bygga på en aldeles defect grund.
