( 84 )
Så måste nu wår tröst en bättre grundwal hafwa;
När som slikt sårgemåln wår Glädie-Sol förtar
När man sit egit köt / sin Maka skal begrafwa
Med hwilken lust och ro från säng och säte far.
Ty fast wår döda krop med Lazaro blir gömder
Så håller Siälen doch med Enoch Himmelsfärd /
Den dygdigt lefwat har blir aldrig nånsin glömder /
Ja et berömligt Namn är mer än lifwet wärd.
Til sådan sällhet har och hennes Siäl nu hunnit /
Den Eder andra Siäl uti sin lifztid war /
Den uti Brenners Hus såsom en Lampa brunnit
Och lemnat glantz och sken / af många Dygder qwar.
Hon lefwer til en del / och i de liufwe grenar
Med hwilka hon Ehr Stamm och Brenners ätt har pryd
Uti sin efterkomst / de såte Barn iag menar
GUD ware deras hägn / förswar / tröst och beskyd.
Han lindre och den sårg som Edert hierta qwälier
Han läke Eder sielf som Eder sårat har.
Jag wet Ehrt Manna-mod den bördan hälst utwälier /
Den HERrans hand pålagt och sielf til hälften drar.
Den Högste GUD som Ehr de krafter har förunnat
At förestå hans Hiord alt in til denna stund /
Jfrån den tid då J hans Ord och Lag förkunnat
Hin Store GUSTAFS Här / på Tysklands rika grund /
Han låte Ehr Ehrt Hus och Stamm än längre grönska
Den redan ståt i flor halftannat Hundra År /
At man af Brenners Säd må altid få och önska
Den Kyrcka och Altar tilbörligt förestår.
