Sida:Poetiske Dikter-1713.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

     Dein auge hat mich HErr in gnaden angeblickt
Und von der Rettungz-burg mir hülffe zugeschickt/
Du hast der schmertzen/ mich zusamt der Frucht entbunden/
     Jch rühme deine treu/ es jauchtzet zung und mund/
     Jch singe dir mein Hort aus meines hertzens grund/
Die freude/ übertrifft den schmertz/ so ich empfunden.


Upmuntring til tacksamhet emot Gud
effter öfwerstånden siukdom.


UP up min siäl! och ingaledz förhala/
För HErren Gud dit löfte at betala/
Kom honom dock med skyldig tack ihåg/
Som til din nöd med nådigt öga såg.

O högste Gud all godhetz uphofs källa/
Jag beder/ lät i nåder hos dig gälla/
Et offer som af swaga läppar går/
Se willian an fast mackten ei förslår.

Men willian ack! ack den är som mig felar
Om ei din nåd och anda til mig delar/
Den krafft/ som i de swaga mäcktig är/
Och mer förmår än någon fatta lär.

Upwäck min håg på det iag må besinna/
Hur bönen kan den stora Guden winna
At lyda på en swag och ängzlig röst/
Och wäkka lif i et försåffat bröst.