( 64 )
En Flikka någorlunda lärt /
Hwad Man hon wälja skal.
At sig en Karl må gifta wäl
Så han sit nöje når /
Der til fins reglor / läxor / skäl /
För några hundra år;
Men wis mig en som reglor gaf
Mit oförfarne kön?
Där hörs ei annan regla af /
Än gak och gör din bön.
Jag wet at den den bästa är /
För Qwinnor som för Män /
Dock förr en Man oss trohet swär /
Så wet han flera än /
Han wet på fingren remsa op
Hur’ hans / bör wara fatt /
Til rycktet / afkomst / sinne / krop
Och hur’dan Brude-skatt /
Och hundra slika saker fler /
Dem iag ei mins i rad;
Men tror at den sig klokt beter /
Som så sig ger åstad.
Det är et alt för wigtigt wärf
Det är för all’ ens dar /
Ens högsta bästa / el’ förderf /
Hwad Hustru Man sig tar /
Hälst der de afla af sig barn
Och at af kullen få /
