Til den Högwälborne Grefwinnan, Fru MARIA GUSTAVA GYLLENSTIERNA, Öfwer Den af Hennes Nåde, Lyckeligen Förswenskade Josephi Historia. Den 5. Sept. 1713.
DEt länder alt wårt kiön, Min Nådigste Grefwinna, Til mercklig prydnad och til heder, jemte Ehr, At man Josephum klädd i Swenska kläder seer, Af en så Högförnäm och Dygdfullkommen Qwinna;
Wältaligheten, som ett medfödt Qwinfolcks Smycke, plä lämnas oß, af dem som tåla i wår Siäl, Det lius, den Eld och krafft som hielper äfwen wäl, Oß komma foster fram, som få gå uth på Trycke.
De andra deremot, som twijka ell’ förtryta, Om någon af wårt kiön, törs stiga dem så när, Det äro de, som sielf måst afla med beswär, Och sina Hufwud grymt med sina alster bryta,
Den förmån, deras kiön fast mångfalt elljest äger, Den hinner icke hijt, går Siälen intet an, Hon kiäns wid intet kiön, är hwarcken hon ell’ han, Men råkas, som man tror, i fägre kroppar, fäger.
