Knäcksell (gnolar i sömnen på samma melodi
som positivet spelade).
v. Sparch. Han drömmer om positiver, han
tänker inte på annat än positiver.
Propp. Är du ett positiv, du, så ska jag
vefva dig jag (vill rusa på Knäcksell men hindras af
Tévander och Maria).
Tévander. Nej, herr Källarmästare, skona
honom för i qväll. Källarmästarns ovilja är straff
nog för honom.
Propp. Kongl. Sektern har rätt — för herrns
skull vill jag låta bli honom — jag står i
förbindelse hos herrn, hade inte herrn kommit, hade
jag kanske i detta ögonblick varit både död och
begrafven — — Ja, jag vore i stånd att ge herrn
Maria — bara för att straffa den der ormen som
jag gömt i min egen barm.
Marie (kysser Propps hand). Ack pappa!
Tévander (trycker Propps andra hand till sitt
bröst). Vid Gud, ni skall aldrig ångra denna
godhet mot mig.
Propp. Se så låt bli mig och förarga mig
inte bara.
v. Sparch (afsides). ”Sagan är bra” — Nu är
min role utspelt.
Propp (till v. Sparch). Hvad heter herrn?
v. Sparch. Hvad jag heter? — om jag sade
mitt namn, så skulle ni flatna.
