sådan placering, så skulle ock naturligtvis derigenom äfven jord-egendomens pris hafva stegrats; denna stegring skulle då i sin ordning hafva lockat till försäljning — och i synnerhet den klass jordägare, som, genom sin ståndpunkt i samhället och den riktning den hittills gifvit sin verksamhet, aflägsnad från de egentligen lönande förvärfskällarna i Staten, saknar utvägar att behålla den egendom, som den antingen med betydlig skuld inköpt, eller hvars afkastning den i alla fall, under förändrade lefnadsförhållanden, finner otillräcklig för sin utkomst, och som den derföre måste söka att förvandla i en mera tillräcklig. Men vi känna ej huruvida ett sådant förhållande ägt eller gäer rum. Att det likväl förr eller senare skall blifva en följd af de framsteg våra näringar göra och af kapitalernas, under ett fortfarande fredslugn, outeblifliga tillvext, är hvad man synes kunna taga för afgjordt.
Ifrån och med år 1831 till och med 1834, eller på de sistförflutna 4 åren, befinnes allmogen hafva ökat sin förmögenhet i jord med en million 415,453 R:dr 38 sk.[1]
Jemföres beloppet af den summa, hvarmed allmogen under samma tid låtit inteckna sin jord, och hvilket belopp utgör Tio Millioner 468,529 R:dr 16 sk. 8 rst., med beloppet af den intecknade skuld, som den under samma tid låtit döda och som utgör 2 millioner 649,274 R:dr 19 sk. 5 rst., så uppkommer visserligen en tillvext i skuldsättning af 7 millioner 819,254 R:dr 35 sk. 3 rst., hvilken likväl ej kan vara annat än till större delen nominell, då man känner, att allmogen, för att spara utgiften dervid, hellre än att i vanlig väg döda en inteckning, låter, den af sig sjelf förfalla, — ett förhållande (visserligen äfven, ehuru i obetydlig mån, begagnadt af de öfriga Stånden), hvaraf närvarande Skrift anför såsom exempel, att i ett enda härad (Sunnerbo) af Kronobergs Län, utgjorde förlidet år beloppet af de i vanlig ordning dödade inteckningar endast 6,711 R:dr, under det att beloppet af de genom föråldring dödade utgjorde 20,213, hvaraf 18,538 ensamt i egendom tillhörande allmogen.
Vi vilja ej, efter detta belopp, antaga, att allmogens genom föråldring dödade intecknade skuld utgör 1/3 mera än den som genom Domstols-åtgärd dödas, men vi tro oss kunna antaga, att den utgör 2/3 mera, och vi komma då till det resultat, att den under ifrågavarande period dödat sådan skuld till ett belopp af 7 millioner 947,823 R:dr 10 sk. 3 rst., då skilnaden imellan detta och det hvarföre den under samma tid låtit inteckna sin jord, endast utgör 2 mill. 520,706 R:dr 6 sk. 5 rst., ett resultat, som, jemfördt med förhållandet inom de andra Ståndsklasserna, der den dödade intecknade skulden endast utgör omkring hälften af den under samma tid intecknade nya[2], likaledes visar sig företrädesvis gynsamt för allmogen.
Hvad man i synnerhet med tillfredsställelse skall erfara af denna Berättelse är, att antalet af försäljningar genom utmätning under loppet af sistlidet år minskats. Värdet af den frivilligt försålda egendomen förhöll sig detta år till värdet af den genom utmätning försålda som 36 till 1, — 1833 som 34 till 1. Fast egendom hade under loppet af året blifvit försåld för 15 mill. 410,507: 36. 11 och deraf genom frivilliga köp för 14 mill. 961,132: 14. 3, samt efter utmätning för 409,37: 22. 8. Vi kunna ej uppgifva huru stor andel af denna summa kan belöpa sig på allmogen, som visserligen vore intressant att få utredt; men af de vid Tabellerna fogade anmärkningar af Orternas Domhafvande, synes man med all säkerhet kunna sluta, att den ej lär vara betydlig. Så yttrar sig en af dem inom en provins, hvilken vanligen icke anses som den bäst lottade (Halland), "att allmogen förmått utan exekutif åtgärd rätt för sig göra; och så väl deraf, som att allmänna Lånekontor och kasser föga tillitas, utan, tvertom, tagna lån ordentligen omsättas och inbetalas, äfvensom Kronans räntor lättare utgå, bör den slutsats kunna dragas, att allmogens ekonomiska ställning förbättras." - - - Detta bevisar Domhafvanden ännu ytterligare af den omständigheten, "att ett högst ringa Hemmantal har undergått exekutif försäljning[3] eller kommit i Ståndspersoners ägo och att, sedan de större Herregodsen med underliggande hemman blifvit undantagne, återstå ännu i dessa tvenne Härader (Fjäre och Wiske) utöfver 600 fria hemman, hvaraf endast 25 finnas med nya inteckningar belastade och detta långt ifrån till fulla värdet." — Domhafvanden i en annan ort (Inlands, Nordre och Fräkne samt Orousts och Tjörns Härader i Götheborgs och Bohus Län) yttrar sig i samma syftning i Anm. till Tab. N:o 2: "Af uppgifterna öfver de inom Domsagan köpte fastigheter och dödade inteckningar bestyrkes folkets stigande välstånd och belåtenhet, i synnerhet bland allmogen, som år från år synbarligen förkofrar sig."
STRÖDDA UNDERRÄTTELSER.
Om Socker-fabrikationens närvarande betydlighet i Frankrike.
(Uppläst i en af Landtbruks-Akademiens Afdelningar den 16 December.)
Socker-Fabrikationens blomstrande tillstånd i Frankrike har redan försatt Finans-Ministern i förlägenhet, och hotar redan koloniernas sockerrörs-plantager med undergång. Produktionen af inhemskt socker är sedan förra året stigen från 40,000 centner till 60,000 centner, och Ministern har redan låtit förstå, att han till Kamrarna tänker inkomma med ett lagförslag rörande denna inhemska näringsgrens beskattning, för att betäcka den brist, som genom densamma uppkommit i tull-inkomsterna. Allmänna tankan härom är likvist den, att den vinst för det allmänna, som nämde industrigren förorsakar, skall på andra vägar gifva statskassan full ersättning för det den förlorar i den bortgångna tullintraden. Jordens trädning är ännu på många ställen i Frankrike bibehållen; men i samma mån, som hvitbets-odlingen utbreder sig, så måste äfven trädet upphöra. Förökandet af boskapsafveln går med hvitbetsodlingen hand i hand, och den derigenom ökade gödselqvantiteten faller åter jorden tillgodo. — För att närmare afgöra hvilka fördelar Frankrike har att skörda af den ifrågavarande sockerberedningen, bör man beräkna till hvilket pris hvitbetssockret i Frankrike kan produceras, emedan det derpå kommer att bero, huru mycket land dertill med fördel kan användas, och antalet af personer, som dervid kunna sysselsättas. — Priset på hvitbetor i närheten af fabrikerne är i hela Frankrike öfverhufvudtagit 8 Francs per 1000 skålp.; med tilltagande kännedom om ett förbättradt odlingssätt måste likvist detta pris belydligen komma att nedsättas, och redan i år hafva flera Possessionater afslulat lefveranskontrakter till billigare pris. I början erhöll man endast 3 skålp. socker ur 100 skålp. hvitbetor; en tid derefter erhöllos 4 à 5 skålp., nu erhållas allmänligen 6 skålp., och somliga få nära 7 skålp. ur 100 skålp. hvitbetor. 1000 skålp. hvitbetor gifva sålunda i medeltal 60 skålp. socker, hvitbetan innehåller likvist 10 procent krystalliserbart socker, och de bästa Fabrikörerne hoppas snart att kunna erhålla 8 skålp. ur 100 genom ytterligare förbättringar i beredningssättet. — I de bästa fabrikerna uppgå fabriksomkostnaderna till 6 Fr. på 1000 skålp. hvitbetor; det vill säga, att en fabrik, som dagligen förarbetar 50,000 skålp. hvitbetor, kostar för dagen 300 Fr., då ej inköpet af hvitbetorna inberäknas. Af dessa 6 Francs måste man ändock afdraga värdet på melassen[4], och de pressade kakorna af betorna, hvilket sammanlagt ej kan skattas lägre än 2 Francs. Sålunda blir kostnaden för beredningen af socker ur 1000 skålp. hvitbetor derigenom ytterligare nedsatt till 4 Francs. Om man sålunda till basis för sin beräkning antager, att man erhåller 6 procent socker; att 1000 skålp. hvitbetor kosta 8 Francs och deras fabrikation kostar 4 Francs, så blir fabrikspriset på det råa sockret 4 sous[5]. Visserligen är produktionskostnaden för sockret i Vestindien ännu lägre, men då man beräknar de kostnader, som tillkomma innan det blifvit fördt till det inre af Frankrike, så kommer detta pris att stå vida högre, äfven om det tullfritt införes. Man kan likvist med säkerhet antaga, att snart 8 procent socker skola erhållas, och då faller produktionspriset till 3 Francs. Dessa uppgifter äro inga gissningar, utan äger man i stöd af dem allt skäl att hoppas, det man innan kort skall komma till ett produktionspris af 15 till 20 Francs per centner socker. Öfver 20 Francs kan detta pris i intet fall komma att gå. Det är af erfarenheten bekant, att af ingen artikel konsumtionen så ökas genom prisets nedsättning, som å socker. Konsumtionen af socker har i Frankrike tilltagit alldeles oerhördt sedan priserna fallit, och detta oaktadt, kan man per medium icke räkna mer än 3 1/2 skålp. för person, då i England konsumtionen uppgår till 16 skålp. för hvar person. I Ost- och Vest-Indien uppgår konsumtionen till vida högre belopp; på Kuba åtgå 116 skålp. för hvarje person; till hvilken grad skall då konsumtionen i Frankrike icke ökas, om priset på ett skålp. socker faller till hälften af priset för ett skålp. kött? — Beträffande frågan huru mycket socker en viss jordrymd kan frambringa, så kan man antaga, det en Hectar[6] ger 700 centner hvitbetor, hvilka efter en sockerafkastning af 6 procent måste gifva 42 centner socker. Särdeles väl odlad jord har dock gifvit 8,000 till 12,000 skålp. hvitbetor per Hectar. — Man kan i Frankrike räkna produktionen af hvete till 15 Hectolitres[7] per Hectar, d. v. s. 22 centner hvete, som gifva ungefärligen lika mycket i bröd. Sålunda bör en lika jordrymd gifva dubbelt så mycket i socker som i bröd, hvarvid bladen och affallet af betorna gifva mer än tillräcklig ersättning för den förlorade halmen. Då brödet likväl fordrar vida mindre arbete än sockret, så måste det icke destomindre alltid blifva billigare; genom denna omständighet ökas fördelen för det allmänna än mer, emedan socker-fabrikationen erfordrar och underhåller ett vida större antal menniskor, än någon annan del af Landtbruket, ökar antalet af konsumenter för de andra inom landet varande näringarna och i samma mån äfven Statskassans inkomster, som dessa näringar till staten betala betydande afgifter. (Centralblatt für Landtwirthschaft und verwandte Gewerbe 1835 N:o 52, 6 November.)
Stockholms Borgerskaps Femte Klass, kallas att Fredagen den åttonde Januari 1836, klockan Tolf på dagen, hos Magistraten sig infinna, för att välja en Ledamot ibland Borgerskapets äldsta, i stället för en, som befattningen sig afsagt. Stockholms Rådhus den 18 Dec. 1835.
Jemlikt Kommissariatet meddeladt utdrag af Protocollet för den 10 i denne månad, hafva Herrar Banko-Fullmäktige pröfvat skäligt, så väl att fastställa de af Kommissariatet föreslagna belåningspriser å nedannämde Bergslagers och Tillverkningsorters, under vederbörande Embetsmäns och Magistraters ansvarighet, på våg liggande Tackjern, som nästkommande år, 1836, hos Rikets Ständers Bank i Stockholm eller LåneKontor i Götheborg belånas, på sätt, som följer: Norbergs och Skinskattebergs Bergslager 4 R:dr 16 sk.; Nora Bergslag 4 R:dr 16 sk.; Lindes dito 4 R:dr; Ramsbergs dito 3 R:dr 32 sk.; Lekebergs dito 4 R:dr 24 sk.; Lerbäcks dito 4 R:dr; Nya Kopparbergs dito 3 R:dr 16 sk.; Hjulsjö dito 3 R:dr 32 sk.; Grythytte och Helleforss Bergslager 3 R:dr 32 sk.; Carlskoga Bergslag 4 R:dr 24 sk.; Philipstads dito 4 R:dr 32 sk.; Söderberkes, Säfvens och Floda Socknar i St. Kopparbergs Län 3 R:dr 32 sk.; Norberkes och Tuna i samma Län 3 R:dr 32 sk.; Grangärdes Bergslag 3 R:dr 24 sk.; Öster Bergslagen 4 R:dr 16 sk.; Öster Dalarne 3 R:dr 24 sk.; Södermanlands och Östergöthlands Län 4 R:dr 16 sk.; Calmar och Kronobergs Län 3 R:dr 24 sk.; Tabergs Bergslag och Jönköpings Län 4 R:dr 24 sk.; Masugnarne under Löfsta, Österby och Gimo Bruk i Upsala Län, samt Rånäs Bruk i Stockholms Län 8 R:dr; dito under Forsmarks, Gysinge, Strömsbergs och Ullforss Rruk, äfvensom för Harnäs Masugn 7 R:dr; dito under Skebo, Ortala, Hargs, Wattholma och Söderforss Bruk 6 R:dr 16 sk.; Hyttö Masungn i Gefleborgs Län 5 R:dr; Ofvansjö och Thorsåkers Bergslag samt Masugnarne i allmänhet inom Gefleborgs, Westernorrlands samt Norr- och Westerbottens Län 4 R:dr 16 sk.; Hellbo, Långevinds, Gnarps, Österbo och Movike Masugnar, i Gefleborgs Län, Galtströms och Lägdö Masugnar, i Medelpad, samt Bollsta och Olofstorps Masugnar, i Ångermanland, 2 R:dr 16 sk., som ock att bifalla Kommissariatets hemställan, att den lånsökande, som, för tackjern från Movike Masugn, vill tillgodonjuta den högre belåningsrätt, som blifvit bestämdt för tackjern från Masugnen under Österby bruk, bör lagligen styrka, att samma tackjern är vordet tillverkadt af Dannemora malm; om hvilket beslut allmänheten, till åtlydnad af Herrar Fullmäktiges, i sammanhang dermed gifne befallning, härigenom i vanlig ordning underrättas; hvarjemte till lånsökandes kännedom ytterligare meddelas: att tackjern, som i Banken belånas, bör, på sätt 4 §. 1 mom. af Kongl. Maj:ts den 17 Maj 1814 utfärdade Nådiga Förordning, angående Jernvräkeriet i Riket, föreskrifver, vara behörigen stämpladt och märkt samt upplagdt antingen å Stockholms Tackjernsvåg eller någon af de öfrige, inom LåneBankens Distrikt, i Riket befintliga Jernvågar, hvilka äro försedda, med Vågmästare samt stå under städernas Magistraters tillsyn och ansvarighet; att Stamp-, Skrot- och Klotjern är ifrån belåningsrättigheten undantaget; att våg-attesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn och den hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillverkadt, dess vigt samt antalet af galtar och stycken, och från Vågarna, utom Stockholm, hvar det förvaras; att attest öfver tackjern, liggande å Stockholms Våg, skall vara underskrifven af Inspektoren vid Vågen, tillika med tvenne af Stockholms stads Styrelse och på dess ansvar utsedde Embets- och Tjenstemän, hvilka intyga, att den i attesten uppgifne tackjernspost oförryckt skall för Bankens räkning å Vågen qvarhållas; hvaremot dylika attester från de öfrige Vågarne undertecknas på enahanda sätt, som för stångjerns och andre vågförde effekters belåning finnes stadgadt; att innehafvaren af en så beskaffad, å honom ställd eller behörigen transporterad vågattest äger att belåna tackjernet, mot afgifvande af sin, egenhändigt undertecknade skuldförbindelse till Banken, hvartill tryckta blanketter i LåneBanken äro att tillgå, samt aflemnande af Våg-attesten, som då tillika bör, genom särskilt, åtecknad och likaledes egenhändigt underskrifven transport, på Banken öfverlåtas; att belåningen fortgår utan afbrott året igenom; att räntan beräknas à 4 procent efter år; att lånen beviljas på högst 9 månaders tid, med förbindelse för låntagarne, att, om så fordras, äfven dessförinnan, efter 6 veckors uppsägning, dem återgälda; att omsättning af dessa lån icke äger rum, utan skola desamma vid förfallotiden ovilkorligen till fulla beloppet inbetalas; att i afseende på frigifvandet från Bankens panträttighet, till större eller mindre del, af belånadt tackjern, efter hand skeende afbetalning i lånen, den pantsatte varans försäljning vid uteblifven liqvid m. m. de för belåning af stångjern och öfrige Våg-effekter gällande författningar och föreskrifter skola tjena till efterrättelse; att, om låntagaren begagnar ombud vid lånets uttagande och våg-attestens transporterande, detsamma bör med behörig fullmakt dertill förses; samt att utlåningen på tackjern, som förvaras på Vågarne inom Götheborgs Låne-Kontors distrikt och vid Byelfs lastageplats i Wermland kommer, på lika sätt och under enahanda vilkor i anseende till de ifrån Byelfs Våg utfärdande attester, som i fråga om den öfrige Jernbelåningen är stadgadt, att besörjas af nämde Låne-Kontor. Stockholm af Rikets Ständers Bank den 19 Dec. 1835.
- Commissariatet.
Under den 10 innevarande December hafva Hrr Banko-Fullmägtige, enligt Kommissariatet tillhandakommit ProtokollsUtdrag, för första hälften af nästinstundande år 1836, fastställt följande Belånings-priser å jern och öfrige, uti 6 Art. 2 Afd. 175 §. af Banko-Reglementet under den 26 Maji detta år uppräknade Exportable Effekter, hvarå Lån, emot den i Reglementet stadgade ränta (Fyra procent årligen) och vanlig pantförskrifving, af Banken få utgifvas, nemligen: Stångjern (ordinarie sorter) 11 R:dr 32 sk. per Sk:pund; Valsadt Bandjern 15 R:dr dito; Skärjern 15 R:dr dito; Gallerjern 15 R:dr dito; Bergsmansjern 10 R:dr 32 sk. dito; Knippjern 13 R:dr 16 sk. dito; Bultjern 14 R:dr dito; Bandjern 13 R:dr 40 sk. dito; Slatpanneplåtar 13 R:dr dito; Jernankare 24 R:dr dito; Sänksmide eller Rundtbultjern 14 R:dr 32 sk. dito; Bomeras (Plogämnen) 13 R:dr dito; Förtent jernbleck på Stockholms och Götheborgs Vågar, förvaradt under tak, 55 R:dr dito; Garfstål 36 R:dr dito; Jernplåtar (smidde och valsade) under tak 20 R:dr dito; dito dito under bar himmel 12 R:dr dito; Brännstål 15 R:dr dito; Skyfflar 12 R:dr dito; Stor Spik i bod 16 R:dr dito; dito under bar himmel 9 R:dr dito; Små spik i bod 20 R:dr dito; dito under bar himmel 10 R:dr dito; Messingtråd 100 R:dr dito; Latunmessing 110 R:dr dito; Arco eller gjutmessing 85 R:dr dito; Smiddkoppar 110 R:dr dito; Extra kopparbleck 110 R:dr dito; Blindmynt 110 R:dr dito; Myntade kopparplåtar 100 R:dr dito; Kopparspik 95 R:dr dito; Garkoppar 96 R:dr dito; Alun 10 R:dr dito; Svenskt bly 20 R:dr dito; Koppar af de 3000 sk:pd enligt kopparsedlar, å hvilka Fahlu Bergslag äger att undfå DiscontLån 90 R:dr, hvarom i följd af Herrar Fullmäktiges tillika gifne föreskrift, allmänheten härigenom underrättas, med tillkännagifvande derjemte, till vederbörande Lånsökandes efterrättelse, att de, för erhållande af Lån på jern och andre, härofvan omförmälde Exportable Effekter, till Banken ingifvande skuldebref, hvartill tryckte Blanketter uti Låne-Banken äro att tillgå, böra vara af Lånsökanderne egenhändigt underskrifne och de medföljande Våg Attesterne likaledes af dem med egne händer transporterade på Banken; att VågAttesterne skola innefatta bestämdt intyg, att de deruti upptagne Effekter under loppet af de nästförflutna Tio åren undergått uppvägning samt dervid blifvit, enligt Författningarne, till sin fullgoda beskaffenhet granskade och pröfvade; att, vid belåning af jern och andre Effekter, liggande annorstädes än å Stockholms och Götheborgs Vågar, jemväl skall uti Våg-Attesterne vara uttryckligen uppgifvet, huruvida panterne finnas antingen i sjelfva Våghuset,
- ↑ Samma stånd har under de 9 föregående åren, eller ifrån 1822—1830, ökat den med 1,903,296, så att hela tillökninggen för detsamma under de sistförflutna 13 åren utgör Tre Millioner 318,710 R:dr Banko. — Ståndspersonsklassen har på samma tid ökat sin med Fyra Millioner 404,940 R:dr. Ridderskapet och Adeln har åter under samma tid minskat sin förmögenhet i jord eller afhändt sig jord-egendom för ett värde af Sju millioner 723,640 R:dr. Balanseras med denna minskning de förstnämda ståndens tillökning, så befinnes att, på 16 R:dr nära, denna senare vunnits genom den förra, ett förhållande, som ännu närmare inträffar på minsknings- och tillöknings-beloppen under åren 1831—34, hvilka jemt uppgå mot hvarandra.
- ↑ Ridderskapet och Adeln hade 1831—1834 låtit inteckna sin jord för 6,354,880: 46. 4; döda inteckningar för 3,858,977: 45.2. Ståndspersons-klassen inteckna sin jord för 8,487,425: 16. 2; döda inteckningar för 5,116,057: 12. 4.
- ↑ Beloppet af detta finnes icke under sin rubrik (Mantal) utfördt i Totalsumman vid slutet af Tabellen N:o 2, ej heller Totalbeloppet af de mantal, som blifvit för skuld intecknade eller derifrån befriade, i Tabellen N:o 1. Då under alla andra rubriker Total-beloppen blifvit upptagna, gissa vi, att det anmärkta råkat glömmas.
- ↑ Melassen ger ett förträffligt brännvin, och kakorna användas med fördel till boskapsfoder.
- ↑ eller omkring 4 sk. efter 22 sk. kurs.
- ↑ Omkring tvenne Svenska tunnland.
- ↑ Ungefär 21 Svenska kappar.
