Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-13.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

sjöfartens början beviljades, föranledde till större hitsändningar deraf än någonsin tillförene ägt rum, och dessa ökades ännu mera genom de införskrifningar härvarande sillhandlare gjort af 20,000 tunnor för gen räkning. I följd af denna utöfver behofvet skedda tillförsel, finnas ännu 21,000 tunnor magasinerade, hvilka under vintern svårligen kunna upprymmas. Priset nedsättes, men utan framgång, ty inga köpare finnas. — Af rödfärg äro 957 tunnor osålda. Närmare våren torde denna vara kunna afsättas, åtminstone den af bättre qvalitet. — Efter all anledning blir spanmål icke tillåten till tullfri införsel nästa år, åtminstone har Regeringen kungjort, att denna tullfrihet endast kommer att fortsättas för hamnarna i Estland och för staden Narva. — Det å socker så mycket stegrade priset bibehåller sig ännu, emedan de betydligaste partierne stannat hos några spekulanter, som bjuda till att tvinga detsamma ännu högre. — Bland Ryska produkter kunna talg och hampolja. numera anses såsom föremål för spekulationslusten. Efter skeppningarnes slut återstå här icke mindre än 40,000 fat talg, och till nästa år förväntas 90,000, så att då blir en tillgång af 130,000 fat. Man borde, i anledning deraf, med skäl kunna förmoda, att prisen skulle snarare falla än stiga, men, detta oaktadt, har gul talg blifvit afslutad på kontrakt till 123 Rubel och för den hvita fordras 125 Rub., allt med handpenningar. — Af hampa återstå endast 200,000 Pud i lager, allt af första sorten. Af utskotts och half-ren är forrådet alldeles upprymdt, men en tillförsel innan de vanliga barkernas ankomst med den nya kan dock emotses, emedan flere af dem, som i år, i anseende till den tidiga kölden, ej hunno hit, och med hvilka väntas inalles 35,000 Pud, öfvervintra i vårt grannskap och kunna således vara här vid första öppet vatten. Nästa års tillförsel af hampa blir sannolikt vida mindre än de senare åren, och tros ej öfverstiga 1,600,000 Pud. — Linskörden har varit ovanligt gifvande, och hitväntas icke mindre än 500,000 Pud. På linfrö deremot blir mindre tillgång och af sämre qualitet. — Prisen å rå hudar hafva under sommaren varit ganska liten förändring underkastade, och säljarnes förhoppning att kunna höja dem, förfelades alldeles, emedan man i England. i anseende till en större tillförsel från Ostindien, haft mindre behof af denna vara härifrån. Här finnes således ett ansenligt lager af alla sorter, för hvilket man dock tror sig böra hålla på äldre priser, ty inuti landet skall förrådet vara mindre betydligt och varan betalas ganska dyrt. — Blott 180,000 Pud koppar hafva i år blifvit skeppade, således 100,000 mindre an förledet år. Orsaken dertill är den ringare afsättningen utomlands. Jernskeppningarna hafva deremot varit något större än i fjol, likväl inskränka de sig lill 795,000 Pud. Ännu återstår ett förråd af 236,000 Pud; men till nästa år väntas ej någon särdeles stor införsel, aldenstund behofvet för inhemsk konsumtion årligen så betydligt tilltagit, att jernet under hitvägen, särdeles på marknaden i Nishney Novogorod, finner en fördelaktigare afsättning än här till skeppning.


Öresunds-lista.

Från och med den 25 till och med den 31 Dec. passerade intet Fartyg med destination till eller från Sverige. Vinden var i Sundet den 1 Jan. 1836 om morgonen NO. — 1836 den 1 och 2 Jan. passerade ej något fartyg med destination till eller ifrån Sverige. Den 3 Jan. om morgonen var vinden NV. i Sundet


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Portugal.

Engelska blad innehålla underättelser ifrån Lisabon till den 19 Dec. som förmäla, att förberedelser derstädes redan gjordes till Drottningens förmälning, och att, i och för detta ändamål, en konselj blifvit hållen, i hvilken H. M. Sjelf presiderat. Instruktioner hafva blifvit afsända till Grefve Lavradio. Hr Pereira skall öfverlemna så väl dessa, som de för Drottningens tillkommande gemål bestämda skänker. Ministrarne Loureiro, Caldeira och Bandeira berömmas såsom sjelfständiga män; men så är icke förhållandet med deras kolleger, och man anser derföre ej omöjligt att Hertig Palmella och Herrarne Freire, Carvalho och Magalhaes skola inträda i kabinettet, i synnerhet om man kunde förmå Hertigen af Terceira att återtaga sill befäl öfver armén. De nuvarande Ministrarne, fruktar man, skola erhålla en svag majoritet i Deputerade-kammaren, och Drottningen vill hvarken upplösa den eller utnämna nya Pärer. I det inre af landet förefalla ännu en mängd röfverier och mordgerningar. I Moura hafva tre Migueliter, som befunno sig i fängelse, blifvit på ett grymt sätt mördade af sex personer, hvilka voro maskerade. Resten af Spanska legionen har inskeppat sig till Barcelona. Af Portugisiska hjelptropparna hafva 3,500 man gått öfver gränsen, och återstoden, 2,500 man, skola före julhelgen inrycka i Spanien.

(Hamb. Corr.)

Frankrike.

Pariser-tidningar af den 28 Dec. påstå, att Marskalk Clauzel vid den nya expedition han vill företaga emot Tleemcen, har för afsigt att begagna sig af den fruktan, som Fransmännen genom sina sista segrar ingifvit Araberna, för att förskaffa sig fast fot i det inre af landet. Ända till den 17 dennes befunno sig expeditions-tropparne emellan Mostaganem och Masagram, och höllo hela kusten besatt. De båda Arabiska stammarna Borjia och Hachem hafva, enligt underrättelser från Mostaganem af den 16 dennes, förenat sig med Ibrahim och underkastat sig Fransmännen. Den senare hade tagit sitt högqvarter i Mostaganem, emedan han icke ansåg sig nog säker i Mascara, som Marskalk Clauzel anvist honom till sitt residens. (B. H.)

Norra Amerika.

Tidningar ifrån New-York af den 1 Dec. förmäla, att striden fortfar i Tejas, och att det bekräftat sig, att de Amerikanska frivilliga eröfrat fästet Golinde (la Bahia vid S:t Antonii-floden.) (Hamb. Corr.)

Afrika.

Franska tidningen Journal des Debats innehåller följande äldre korrespondens-artikel, som likväl torde anses förtjena uppmärksamhet:

"Den vigt och den nyfikenhet man i närvarande ögonblick läster vid expeditionen till Mascara, föranlåter oss tro, att våra läsare med nöje skola emottaga några närmare underrättelser rörande denna expedition. De här nedanföre anförda äro oss meddelade af en ung, vid Generalstaben anställd officerare, som sjelf varit ögonvittne till samtlige de tilldragelser, hvilka han beskrifver. Se har några utdrag ur hans bref:

Oran den 26 November.

Vi hafva nu i tvenne dagar uppehållit oss härstädes och, som jag kan försäkra er, ingalunda haft ledsamt. Föreställ er det mest bullersamina, det bäst befolkade qvarter i Paris. Sådant är Oran i närvarande ögonblick. Här hvimla hästar, kärror, åkdon af alla slag om hvarandra; man trängs, man knuffas, såsom vid utgången från ett spektakel; de som icke kunna finna plats i husen, bivuakera på gatorna.

Oran räknar endast 7000 invånare; del skulle kunna rymma vida flere. Den bebodda delen af staden är den minsta; ruiner upptaga större delen af dess omkrets. Det är endast på tvenne gator, som handeln drifves. Hvad bodarne angår, så äro de samtligen lika beskaffade, äga från 7 till 8 fots höjd, och likna mycket menageri-burarna i Jardin des Plantes.

Vi hafva få sjuka i Oran. Vädret är förträffligt. Kronprinsen har ägnat en särdeles omsorg åt inrättningen och vården af sjukhusen, och intet har för detta ändamål blifvit underlåtet. Så snart H. K. H. ankommit, åtföljde han Marskalken till en mönstring af trupperna, hvilka paraderade på en upphöjd plats i grannskapet af staden. General Oudinot förde vid detta tillfälle befälet. Denne höge officer ådagalägger en stor grad af verksamhet, och hans truppers vackra hållning gör heder åt hans nit och ovanliga förmåga.

Bejen Ibrahim anlände med hela sin stab, för att anhålla hos Prinsen och Marskalken, att de ville mönstra hans trupper, hvilka uppställde sig på venstra sidan om vår styrka.

Ibrahims tält höjer sig midt ibland de med Frankrike förbundna Arabiska stammarnas läger. Kring det inre af detsamma slingra sig präktiga divaner; det är prydt af Österländska vapen, och belagdt med dyrbara mattor, på hvilka ingen Arab, med undantag af Bejen sjelf, har rättighet att trampa, utan att aftaga sin fotbeklädnad. Ibrahim lät med mycken högtidlighet servera kaffe åt Kron-Prinsen. Äfven gafs till Dess ära en serenad, hvarvid orkestern utgjordes af de mest bullrande instrumenter. Man rättar alltid, vid sådana tillfällen, musikens ljudlighet efter den persons rang, för hvilken den anställes. I detta hänseende hade visst icke H. K. H. att beklaga sig.

Man kan svårligen göra sig ett begrepp om det outtröttliga nit, Marskalk Clauzel städse bevisar. Han befaller med lugn. Alla lyda honom med ifver och noggrannhet. Han förutser alla behof. Trupperna, å deras sida, förtjena det största loford. Det är endast en sak de frukta; den, att icke få sammanträffa med fienden. Marskalken har i det inre af staden låtit organisera ett Nationalgarde, för att bestrida vaktgöringen. Han använder sjöfolket till tjenstgöring till lands. I alla sina bemödanden bistås han på det trognaste af Kommendanten de Lamoncière. Denne är en officer af utmärkt förtjenst, hvilken, genom sin erfarenhet och kännedom af landet, gjort Marskalken stora tjenster.

H. K. H. Hertigen af Orleans har besett lägret vid Figuier (fikonträdet). Det bär sitt namn af det enda träd, som vexer på 10 lieues' afstånd härifrån. Oaktadt den karakler af nakenhet, som utmärker denna trakt, är ändå anblicken deraf icke dessmindre egen och pittoresk.

Sedan Prinsen och Marskalken hunnit opp på en liten höjd, som dominerade faltet, stannade de vid det präktiga skådespel, som nu erbjöd sig för deras blickar. Vi voro på ett böss-skotts afstånd från den stora sjön Sliga, i hvilken Atlas speglade sig; vid horizonten höjde sig klipporna öfver denna ofantliga vattenmassa, på hvilken vi icke kunde se något slut. Emellertid uppställde sig trupperna på tvenne leder, ock musiken uppstämde några stycken, som för oss återkallade minnet af dagarna i Paris.

Prinsens besök räckte i fyra timmar. Han har med största noggrannhet undersökt allt, så väl truppernas som lokalernas beskaffenhet, och, ehuru hans militära skicklighet är allmänt bekant, har han likväl väckt allas uppmärksamhet genom sin grundlighet i detta hänseende. Ingenting undgick honom, och intet fann han vara sin uppmärksamhet ovärdigt. Allt blir af vigt, när det gäller våra krigares bästa och våra vapens framgång. H. K. H. tycktes utmärka det sjuttonde linie-regementet, som en trupp af särdeles god hållning. För öfrigt hafva alla af Prinsen mönstrade regementer gjort sig förtjenta af Högstdensammes loford. Alla begära med en mun att få marschera, och Prinsen anmärkte ganska rigtigt, "att här gjorde sig icke någon blind ifver gällande, utan en ädel och uppriktig vilja, på hvilken man i ett afgörande ögonblick kunde räkna."

Marskalken sysselsätter sig i detta ögonbick med en plan af högsta vigt. Han söker utså oenighet och söndring bland Araberna, och ådagalägger häri en ovanlig skicklighet. Man har redan hunnit till ganska lyckliga resultater. Flera mäktiga stammar hafva ännu icke satt sig i rörelse, för att stöta till Abd-el-Kader. Häribland äro stammarna Garrabas och Beni-hammer. Tack vare Marskalkens diplomatiska förmåga, man kan nu nästan med säkerhet antaga, att de vid floden sig församlande trupperna icke uppgå till mera än 8,000 man, hvaraf 6,000 kavallerister. De östligt boende stammarna hafva ännu icke satt sig i rörelse; de frukta nemligen en diversion från trakten af Algier. Emellerlid får man icke neka, att ju Abd-el-Kader äger till sin disposition en ganska fruktansvärd styrka; han är att anse som upprätthållaren af Afrikas frihet, som föreningspunkten för de genom så ofantligt afstånd spridda stammarna. Abd-el-Kader är af rent Arabiskt blod, utan fremmande uppblanning; han tillhör en särdeles aktad Marabut-slägt; han är en man med tapperhet och förstånd; hos honom tyckas nästan alla de egenskaper vara förenade, hvilka profeterna fordra af den, som åter skall kunna höja Arabiens gamla fana. Det är i detta hänseende, som Abd-el-Kader är farlig. Han kan räkna på bistånd af den Marockanska Kejsaren, en fanatisk och intolerant Muselman.

I opposition mot det Arabiska partiet, för hvilket Abd-el-Kader är chef, står det Turkiska, som representeras af vår bundsförvandt Ibrahim Bej, af hans trupper, af stammarna Douaires och Smelas, hvilka slutat sig till Fransoserna, derför att de, innan Franska eröfringen, hade i uppdrag att för Turkarnes räkning med härsmakt indrifva de skatter, som voro de Arabiska stammarna pålagda. I Tleemce äro Mustapha Ben Ismael och alla Koulouglis (Turkarnes söner) på vår sida. Så väl politiken, som våra vapens ära, tycks således befalla oss att på ett lysande sätt förödmjuka det parti, som kämpar för Afrikas sjelfständighet, och som varit så förderfligt för vårt herravälde derstädes, att så mycket som möjligt gynna den Muselmanskt sinnade faktionen, och att inkalla i styrelsen alla de Turkar, som känna sig äga lust att med ära och framgång tjena i Fransmännens leder.

Lägret vid Figuier den 27 November.

Natten till den 26 tog Prinsen sitt qvarter hos Marskalken i lägret vid Figuier, der han då ännu icke hade gjort mera än ett besök, för att mönstra trupperna. Marskalken utvecklar här hela sin vanliga verksamhet. Sedan fälttåget börjat, tyckes han nästan hafva blifvit ung på nytt. Han är outtröttlig, han föregår de yngsta med sitt exempel, och hans erfarenhet inger aktning hos alla. Soldaten är vid godt mod. I går mot aftonen upptäckte de i lägret vid Figuier samlade trupperna plötsligen några uppflammande eldar, som voro påtända af Abd-el-Kaders lätta rytteri. Detta förorsakade en så allmän glädje, att soldaterna samlade sig i flockar inom lägret, och att dans och sång fortforo hela natten, ända till dess eldarna slocknat.

I dag på morgonen har Marskalken, åtföljd af Kronprinsen, besökt alla Brigaden Oudinots bivuaker. En lemligen kylig natt hade icke förorsakat någon förändring i soldatens goda lynne.

Förtropparne skola aftåga under befäl af General Oudinot. Bland Generalens eskort finnes en Ryttmästare, hvilken tjenstgjort hos honom som Ordonnans, och hvars historia är ganska märkvärdig. Han är till födseln Turk, heter Abdalhad, och är en ung man af ovanlig tapperhet och sällsynt liflighet. Sedan han trädde i Fransk tjenst, har han med egen hand, under brinnande slagtning, dödat nitton Araber, och fått fem hästar sig undanskjutna. Konungen har gifvit honom Hederslegions-korset, i anledning af hans lysande uppförande i den olyckliga affären vid Macta den 26 Juni. Sedan hans häst blifvit honom undanskjuten i samma anfall, der Öfverste Oudinot tillsatte lifvet, dödade Abdalhad en Arab, tog hans häst och räddade på den Öfverstens lik, hvilket det lyckades honom att genom tusende faror föra ända till Oran.

Då H. K. H. lät förtruppen defilera, och just då Ibrahims såkallade reguliera infanteri tågade förbi, uppdrog en ung Mulatt af denna korps en bamburörsflöjt ur sin iicka, och började till Prinsens ära spela "La Parisienne". Denna föga Turkiska artighet roade på det högsta H. K. H. Det är långt kommit, när Turkarnes vanor och plägseder redan så mycket låtit lämpa sig efter de Europeiska. Men äran af detta resultat tillhör icke mindre Marskalk Clauzel, än Ibrahim sjelf. Marskalken har insett af hvilken oberäknelig vigt för armén de Turkiska stammarnas införlifvande med densamma vore. Hur mycken nytta kunde de icke tillskynda Fransmännen, om de stridde under sina egna anförare, men till vår tjenst använde hela tin ovanliga raskhet, sin kännedom af landet, sin af fanatismen eldade kraft? Också har intet blifvit underlåtet, för att främja det nu rådande, goda förståndet.

Men natten inbryter. Jag slutar. Jag kommer att med General-staben qvarstanna i lägret. Men, att dömma efter skenet af den kolonns vakteldar, som rigtat sitt tåg mot Tlelat, tyckes den hafva inträffat derstädes, utan att hafva mött motstånd. Farväl. Vi aftåga i morgon."


WITTERHET.

Till
Friherre J. W. SPRENGTPORTEN,
vid dess Makas, född Grefvinna Brahe, Graf.

Sorg och Minne tyst förena
arfvet af din lefnads vår,
och af blommorna, allena,
ligger Liljan på sin bår,
med de englahvita dragen,
rena, som den stjernas bloss,
dit, af syskonsjälar dragen,
Anden flyktat hän, från oss.